Dagligen översköljs vi av rapporter om covid-19-pandemins härjningar världen över. Ena stunden handlar det om presidenter, andra stunden om hemlösa i Indien; ingen kommer undan. Vi får också rapporter om hur sjukvården kollapsar – antingen på grund av överbelastning av covid-19-patienter eller för att ”lockdowns” och liknande åtgärder sätter sjukvårdssystem ur spel. Det gäller allt från våra inhemska planerade operationer över till malariabekämpningen i afrikanska länder.
Och under ytan rör sig obönhörligt hotet från antibiotikaresistensen som redan nu beräknas orsaka omkring 700 000 dödsfall årligen. Om inte kraftfulla motåtgärder sätts in beräknas inom några decennier tiotals miljoner människor dö världen över i infektioner orsakade av antibiotikaresistenta bakterier Om antibiotikaresistens tillåts fortsätta att öka kommer vi inte att kunna få den sjukvård vi i dag tar för given. Vanliga kirurgiska ingrepp blir riskfyllda, infektionskänsliga cancerpatienter löper stor risk att bli utan effektiva behandlingsalternativ och följdsjukdomar till virusinfektioner som covid-19 blir mycket svårbehandlade.
Detta är exempel på konsekvenser i vår del av världen. I låginkomstländer med en stor andel undernärda och sköra människor, särskilt barn, blir situationen än mer katastrofal. I en framtid utan fungerande antibiotika kan de mest banala infektioner leda till döden bland dessa människor.
Covid-19-pandemin och spridningen av antibiotikaresistens har flera likheter. Båda är en global utmaning, sprids över världen och drabbar fattiga värst. Och båda kan bekämpas genom förebyggande åtgärder. För antibiotikaresistensen handlar det om att dels hindra spridningen av resistent bakterier, dels minska behovet av att använda antibiotika, eftersom det är användandet som driver utvecklingen av resistens. Dessa åtgärder har framgångsrikt tillämpats inom den svenska djurhållningen där både användning av antibiotika och resistens är bland de lägsta i västvärlden. Så, vad kan vi som individer göra för att minska behovet av att använda antibiotika? Det ”enkla” svaret är naturligtvis att undvika att drabbas av infektionssjukdomar och inte sprida dessa. Återigen är likheten med covid-19 slående: tvätta händerna, stanna hemma om du är sjuk, och så vidare…
Men, nu kommer vi till knäckfrågan, hur ändrar vi våra egna och andras beteenden; på arbetsplatser, på förskolor, i skolor, vid universitet, på restauranger, under fritidsaktiviteter och så vidare? Ett framgångsrikt exempel är hur informationskampanjer på vårdcentraler och sjukhus om när antibiotika behöver användas lett till minskade ”önskemål” från patienter om att få antibiotika utskrivet vid vanliga förkylningssymtom. Ett annat är hur konsumenter allt oftare kräver att animaliska livsmedel kommer från djur som fötts upp under förhållanden med låg antibiotikaanvändning vilket i sin tur påverkar marknaden och djurhållningen.
Hur kan vi påverka inte bara våra egna beteenden, utan även de som tillämpas av företag, av myndigheter och organisationer? Hur påverkar vi beteenden som leder till att utveckling av nya antibiotika påskyndas? Vidare, som leder till att den antibiotika som en gång utvecklats också fortsätter att produceras och lagerhållas. Detta är utmaningar som kräver samlade insatser från en rad olika håll, exempelvis smittskyddsexperter, beteendevetare, sociologer, pedagoger, ekonomer och statsvetare. I Uppsala, med två universitet inklusive Uppsala Antibiotika Centrum, ett akademiskt sjukhus och flera expertmyndigheter, finns en mycket bred och djup kompetens inom dessa sakområden.
Vi vill skapa en dialog om hur vi kan förändra människors beteenden och organisationers kulturer för att rädda antibiotikan. Därför har vi bjudit in beslutsfattare och experter från hela världen till ett Uppsala Health Summit på detta tema i mars nästa år. Men redan nu i oktober påbörjar vi samtalet tillsammans med några av våra svenska experter, i ett öppet live-seminarium om vad samhället, sjukvården och vi som individer kan göra för att minska antibiotikaresistensen. Vilka lärdomar kring beteenden och smittspridning kan vi dra från covid-19-pandemin? Hur tar vi till oss kunskap och varför är det så svårt att förändra beteenden?