Nu har det gått drygt två månader sedan valet. I en del kommuner har det politiska styret börjat klarna, i andra är det som på nationell nivå: fortfarande oklart. Efter valet blev läget osäkert eller låst i cirka 200 kommuner vilket resulterar i en del okonventionella lösningar. Här i Uppsala blev det som bekant ett Mittenstyre med Liberalerna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna.
Att skapa ett blocköverskridande samarbete tär på relationer och krafter. Det får beröm men leder också till ryktesspridning och ilska från olika håll.
Hade alliansen en chans att styra Uppsala? Det har sagts att Liberalerna spräckte alliansen. Inledningsvis är det viktigt att påminna om något som vissa tenderar att glömma bort, nämligen att L inte spräckte en allians med egen majoritet. När valet gav siffror som tydligt talade emot alliansen, valde vi en annan väg. 2006 och 2010 fick alliansen majoritet, och det fanns inte på Liberalernas karta att vi skulle samarbeta med andra. Även 2014, när de rödgröna fick egen majoritet, valde vi att hålla ihop alliansen i en gemensam opposition, trots inviter från de rödgröna. Men 2018 har väljarna, i god demokratisk anda, röstat i riksdags-, landstings- och kommunval, och inget av de traditionella blocken fick egen majoritet, vare sig i Uppsala, regionalt eller nationellt. I Uppsala kommun fick alliansen (L, C, M och KD) 36 mandat i kommunfullmäktige och de rödgrön-rosa (S, V, MP och Fi) 38 mandat. SD fick 7 mandat.
Det behövs 41 mandat för att få igenom beslut i fullmäktige. Det innebär att nya konstellationer måste skapas för att få ett stabilt och funktionellt styre.
Samma situation har uppstått i nästan 200 kommuner och landsting. Valresultatet talar emot fortsatt blockpolitik. Ingen traditionell konstellation kan styra på egen hand utan stöd från andra partier. I mittenstyret med L, S och MP finns en vilja att samarbeta över blockgränsen för Uppsalas bästa. För att miniminera Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets inflytande vill vi ha en mittenlösning. Upplägget har lyckats flytta både S och MP till mitten. Tillsammans får L, S och MP 35 mandat. Det är inte majoritet, men det innebär ett stabilt mittenstyre som kommer att söka stöd både till höger och vänster. Troligt är att M, C och KD kommer att stötta oss i förslag som ökar valfriheten medan V och FI kommer att stötta förslag kopplade till jämställdhet.
Liberalernas val ger mittenpolitiken i Sverige och Uppsala en renässans.
L och C är två pragmatiska mittenpartier som tagit ansvar historiskt. I blockpolitiken försvann det mittenalternativ som behövs i dag för att motverka polariseringen i samhället. Centerpartiet i Uppsala behövs i alla koalitioner, och det skulle vara värdefullt för Uppsala om även de skulle ingå i mittenstyret.
På kommunfullmäktigesammanträde den 5/11 debatterades skatten. Liberalerna röstade för en oförändrad skatt för 2019. Kritiken från våra politiska motståndare var, som väntat, hård. Varför röstade vi, trots vallöften, mot en skattesänkning? För det första, ett vallöfte ska genomföras under mandatperioden. Vi har inte ens tillträtt i nämnder, och helt plötsligt vill alla att vi ska leverera vallöften på en gång, helst i går!
För det andra, L hade gärna stått i fullmäktige och pläderat för och beslutat om en skattesänkning, om valresultatet gett alliansen det mandatet.
Alliansens gemensamma ekonomiska ramverk som presenterades före valet byggde på att alliansen skulle styra med egen majoritet. Men så blev det som bekant inte. Och att göra sig beroende av SD har aldrig varit aktuellt för oss i Liberalerna. Det sade vi före valet, under valet och vi säger det nu igen. L är ett ansvarsfullt parti som inte kan gå med på ett beslut, bara för att det råkar finnas en tillfällig majoritet. Ekonomiska beslut måste bygga på en tydlig plan och idé om hur skattemedlen ska användas de kommande åren. Vi kan inte och ska inte riskera ekonomin i Uppsala. Vi behöver en god ekonomi för att kunna göra nödvändiga investeringar i bland annat skola, vård och omsorg. Vi behöver också veta vilken typ av regering som bildas.
En regering som gör sig beroende av exempelvis SD påverkar alla kommuner i Sverige eftersom SD förespråkar betydligt färre miljarder till kommunerna.
Det måste vi beakta innan beslut om skattesänkningen ska fattas.
Låt mig avsluta artikeln med att kort beskriva vad som hände strax efter valet. Jag gör det för att jag blir anklagad för allt möjligt i olika sammanhang där jag inte har möjlighet att försvara mig. Första gången jag och Erik Pelling (S) tog kontakt var 10 september, och det var Pelling som kontaktade mig. Jag informerade alliansen om det. Mitt möte med Pelling var förutsättningslöst och ägde rum öppet på en restaurang på Vaksalagatan. Andra träffen skedde också öppet, på Café Broströms och jag höll alliansen informerad om att vi förde samtal. Med tanke på valresultatet såg Liberalerna ett tydligt behov av att samtala med olika partier för att åstadkomma en lösning. Det var vi öppna med gentemot alliansen.
Ledaren för C, Stefan Hanna, har bland annat anklagat mig för att jag ”gick bakom ryggen” på alliansen. Han skrev inlägg på sociala medier som inte ens är värda att bemöta.
Men vad han inte redovisat för oss är att han redan på valnatten tog kontakt med Socialdemokraterna. Den 13 september hade han återigen samtal med Socialdemokraterna där han hade en lista på vad han ville ha för poster, alltså en utgångspunkt för förhandling. Liberalerna började förhandla med S när MP sade nej till alliansen den 14 september. Den 22 skickade jag ett brev till alliansen om att vi fryser samarbetet till efter den 27, då Liberalernas medlemsmöte skulle ta ställning. Jag vill inte gå in mer på detaljer om varför alliansen sprack, varför MP tackade nej till ett samarbete med alliansen och varför Centerpartiet inte ingår i mittenstyret. Det berodde inte på Centerpartiet, utan enbart på dess ledare.
I det läge som skapades i valet, valde L att ta ansvar för Uppsala genom att delta i Mittenstyret. Men det skedde inte bakom ryggen på alliansen.
Ledarskap bör innefatta ödmjukhet och viljan att lyssna. Jag kommer att ägna mycket tid åt att göra mitt och Liberalernas bästa för att bedriva en liberal politik som utvecklar Uppsalas kärnvärde som en kommun präglad av dynamik, entreprenörskap, kunskap och mänsklighet.