Att knyta kontakter, att lära sig nya saker, att röra på sig, att ha en aktiv fritid– det är saker som leder till ökad fysisk och psykisk hälsa, förbättrar livskvaliteten och ökar chanserna att få arbete i framtiden. Stora satsningar görs i kommuner och från regionen för att stimulera föreningslivet och skapa möjligheter för unga, vilket är mycket bra. Men på ett område släpar det efter.
Unga som lever med funktionsnedsättningar ges inte samma möjligheter att delta. I dag måste familjer i Uppsala län nästan alltid själva bära kostnaderna för eventuella hjälpmedel som behövs för fritidsaktiviteter, vilket gör att grupper som redan har det svårt får det ännu svårare. Dessutom är utbudet av aktiviteter för barn och unga som lever med funktionsnedsättning betydligt mindre än för andra, och ofta är det svårt att hitta någon passande aktivitet i den egna kommunen. Då begränsar nuvarande färdtjänstregler i länet möjligheten ytterligare att kunna delta.
Enligt FN:s barnkonvention, som är lag i Sverige, ska alla barn och unga ges möjlighet till en meningsfull fritid. Alla unga ska kunna delta på lika villkor. Men barn och unga med funktionsnedsättningar ges i dag inte samma möjligheter, vilket strider mot Barnkonventionen.
Att vara fysiskt aktiv som ung lägger grund för en god hälsa senare i livet. Något som är viktigt för både för barnet och för samhället i stort. Förbättrad fysisk och psykisk hälsa innebär att man har lättare att vara delaktig, har mer ork och därmed också större möjligheter att både få ökad livskvalitet och att i högre grad vara delaktig i samhället. Det gäller för alla människor, men om man lever med en funktionsnedsättning kan effekten vara ännu större. Både forskning och olika rapporter från t.ex. Nuvarande Folkhälsomyndigheten visar att personer med funktionsnedsättning har tio gånger sämre upplevd hälsa, jämfört med övriga befolkningen. Man upplever också oftare att man saknar praktiskt och psykiskt stöd och upplever större otrygghet. Men detta går att vända!
Forskning från Regionalt utvecklingscentrum för handikappidrott i Eskilstuna har visat att personer med funktionsnedsättning, som är idrottsaktiva, behöver färre vårdbesök, har mindre behov av assistans, använder läkemedel i lägre omfattning men framför allt – mår bättre och upplever högre livskvalitet.
Föreningslivet är en central del för många barn och unga. Föreningar i Sverige gör ett fantastiskt jobb med att utveckla unga, inte bara inom den idrott eller det intresse som är föreningens huvudsyfte. Inom föreningslivet utvecklas nya ledare, här lär sig unga om demokratiska principer, här knyts kontakter och här skapas vänskapsband som leder vidare till nya möjligheter och inte sällan ett första arbete. Men möjligheten att delta är inte någon självklarhet för den som växer upp med en funktionsnedsättning. På många håll saknas tillgängliga lokaler, utbildade ledare och trygga transportvägar.
För Miljöpartiet är det centralt att alla ska ges samma möjligheter att utvecklas. När barn och unga som lever med funktionsnedsättningar begränsas lever kommuner och regionen inte upp till Barnkonventionen. Samhället går dessutom miste om möjligheten att ta tillvara på dessa personers kompetens och inflytande i att förbättra och utveckla såväl föreningslivet som samhället.
Vi vill därför att
- Unga som behöver hjälpmedel för att kunna ha en aktiv fritid ska kunna få det.
- Färdtjänsten regionaliseras i Uppsala län så att fler kan ta sig till aktiviteter på bra sätt, oavsett vilken kommun aktiviteten sker i.
- Kommuner ska satsa mer på att stötta föreningar att göra sin verksamhet tillgänglig för fler.
- Barn och unga som behöver ledsagning för att kunna delta på aktiviteter ska kunna få det.