I dag finns det nästan 150 tomma platser på Uppsala kommuns äldreboenden. Det kostar oss så mycket pengar att om inget görs riskerar det leda till nedskärningar i äldreomsorgen eller att boenden i kommunal regi måste läggas ned. Samtidigt som pengar går till tomma platser varnar såväl privata som icke vinstdrivande boenden att de inte får ihop ekonomin. Därför räcker vi ut en hand till oppositionen och vädjar om en lösning som stoppar läckaget av skattemedel, utan att valfriheten hotas.
I både UNT och höstens fullmäktigedebatter hävdar Moderaterna i Uppsala att vi rödgröna vill minska valfriheten och skapa kö till äldreboenden. Dessa påståenden är rena fantasiprodukter från Moderaterna. I verkligheten är det deras egen politik som hotar såväl valfrihet som mångfald av aktörer och äldreomsorgens ekonomi.
Uppsala är en av ytterst få kommuner i Sverige som använder sig av LOV, Lagen om valfrihetssystem, inom särskilda boenden för äldre. Det är en lagstiftning som inte handlar om den enskilde individens valfrihet, utan om privata företags frihet att få etablera nya äldreboenden när de vill, var de vill och i hur stor utsträckning de vill. Det är på grund av LOV vi nu har så många tomma boendeplatser att nästan alla som bor på äldreboende i hela Tierp kommun skulle rymmas i Uppsalas tomma platser. Notan betalas av oss skattebetalare.
Lagstiftningen gör att Uppsalaborna och kommunen avsagt sig möjligheten att planera när, var och hur det ska byggas. I dag har vi en stor överkapacitet, om några år kan det saknas boenden. Allt är upp till marknaden. Som bevisligen inte klarat av att bygga efter de behov vi i befolkningen har.
LOV har inte heller lett till den mångfald av aktörer som utlovats. I stället har vi i Uppsala något som kan liknas vid ett oligopol med ett fåtal privata aktörer. Och vi riskerar att få ännu färre. Den största aktören har i skrivelser till kommunen nyligen hotat med att lämna över 450 boenden i sticket om kommunen inte höjer ersättningen. Inte ens Moderaterna själva klarar av att budgetera för ersättningen som bolaget kräver.
När frågan var uppe till debatt i kommunfullmäktige var Uppsalaalliansen – M, C och KD – häpnadsväckande ointresserade av att finna en väg fram. Beskedet på hur frågan ska lösas var i stället att kommunala boenden ska läggas ned. Vi försökte upprepade gånger få svar på vilka seniorer som ska få sina hem stängda och tvingas flytta. Är det de olönsamma boendena med låg beläggning på landsbygden som Uppsalaalliansen vill lägga ner? Eller är det de populära fullbelagda boendena med låg hyra i innerstaden? Svaren på dessa frågor uteblev.
Det finns all anledning för kommunen att göra upp med detta system. Det behöver inte innebära att vi får färre utförare av äldreomsorg eller att valfriheten för den enskilde minskar – tvärtom. Genom att gå över från LOV till upphandling enligt LOU, lag om offentlig upphandling, kan vi återta rådigheten över hur många boendeplatser vi ska ha i kommunen. Det gör kommunens egen ekonomi bättre, men även de privata utförarnas som får högre beläggning. Det gör dessutom att vi kan skapa en särskild lösning för de populära icke vinstdrivande aktörer som i dag går back och inte klarar av att konkurrera med stordriften hos riskkapitalisternas äldreboenden. Det gör också att vi kan hålla öppet de kommunala boenden som flera allianspartier hotat med att stänga.
Om vi avslutar LOV som upphandlingsform kan vi garantera Uppsalabornas möjlighet att fortsätta välja hur de vill bo som äldre. Men detta vill inte Moderaterna veta av. När vi rödgröna tillsammans med Utvecklingspartiet demokraterna enades om att snabbutreda fördelar med olika upphandlingsformer röstade Moderaterna nej till att ens titta på frågan. Man skulle kunna tro att Moderaterna är rädda för vilka argument som kan komma fram mot deras egen förda politik.