En summa på nästan 400 miljoner i budgeten för Akademiska sjukhuset saknar helt realistisk finansiering. Jag fattar att ni inte tror mig när jag skriver det för det låter ju helt absurt. Såklart måste man budgetera för planerade kostnader säger du. Men nej, icke sa nicke. I en ekonomisk genomgång som vårdförbundet fick i början av året kunde vi konstatera att vissa kostnader inte finansierats.
Det handlar om kostnader för att befolkningen i Uppsala växer. Det handlar om ökade kostnader för material, löner och inflationen samt om politiska beslut som fattats men inte finansierats. I stället för att budgetera för kostnaderna ska budget i balans uppnås genom att vi i vården arbetar smartare. Man är noga med att inte säga att vi ska springa fortare, men nog måste det finnas ett smartare sätt att jobba på?
Okej då. Vi tittar på oss vårdförbundare (sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker). Enligt UNT:s granskning arbetade vi övertid och täckte upp för cirka 70 årsarbetare 2023 i Region Uppsala. I det populära projektet ”Hållbar sjuksköterskebemanning” fasas bemanningssjuksköterskorna ut fortare än sjukhuset hinner rekrytera. Summan av kardemumman landar vi just nu på ett tapp på ca 40 årsarbetare. Till det kommer en granskning i Vårdfokus där vi kan konstatera att under åren 2019-2023 minskade våra professioner med cirka 50 årsarbetare i Region Uppsala. Vi landar på ca 160 årsarbetare. Så förutom att jobba smartare ska vi dessutom jobba för fler.
Hur många administratörer har man minskat under samma period frågar jag lite nyfiket? Minskat? Nej dessa ovärderliga medarbetare har ökat med 192 stycken under 2019-2023 i Region Uppsala enligt Vårdfokus granskning. Så att kostnaderna för lönerna inte minskar är ju inte så konstigt. Men vi måste ju tänka på deras arbetsmiljö får jag höra i samverkan, att vara chef över en grupp på fem personer kan vara jättetufft! Att en sjuksköterska jobbar kliniskt 50 procent av sin arbetstid och har ett chefsuppdrag med ansvar för cirka 30 medarbetare på resterande 50 procent låter mer rimligt.
Nu får det väl ändå vara nog? Det är dags att finansiera den vård man planerar att genomföra. Tyvärr vet jag att jag inte är den första som påpekar detta så att det skulle bli någon förändring är väl inget att be för. Nej, vi får nog fortsätta att leva med eländet. Administrationen sväller och vårdförbundare vänder ryggen till arbetsgivare, vårdapparat, patienter och kollegor.
Nu har allt detta spårat ut och gått så långt att vi hamnat i konflikt om våra avtal. Arbetsgivaren menar att de behöver öka närvarotimmarna i vården, därför måste vi som är kvar jobba mer. Vi ska alltså jobba smartare, täcka upp för fler, jobba mer samtidigt som vi ska bli mindre sjuka. Hur hade det varit om ni kunde ta hand om och behålla era medarbetare? Kanske till och med anställa några nya? Ja, då behöver ni något att erbjuda.
Vårdförbundet menar att hållbara heltider är vårdens framtid. Om alla som deltidsarbetar i vården i dag skulle jobba heltid motsvarar det cirka 8000 tjänster. Detta är personal ni redan har. Vad sägs om att ta hand om dem så de orkar jobba heltid, är friska och undviker sjukskrivningar samt arbetar fram till pension?
Vårdförbundet föreslår arbetstidsförkortningar för att vi vet att det finns mycket som pekar på att det fungerar. Genom förkortad arbetstid kan fler heltidsarbeta vilket kommer påverka både löner och pension. Dessutom ökar återhämtningen i scheman så att sjukskrivningar kan minska. Kanske kan vi till och med göra våra arbetsvillkor lite attraktiva så att fler väljer vården som sin framtida karriär?
Och sen det där med ekonomin. Vad sägs om att vara ärlig med budgeten och avsätta pengar för vad saker faktiskt kostar? Ligger det oxfilé i kundvagnen måste pengarna räcka längre än till blodpudding.