På specialistsjuksköterskeprogrammet vid Institutionen för kirurgiska vetenskaper utbildar vi varje år cirka 70 specialistsjuksköterskor inom anestesisjukvård, intensivvård, ambulanssjukvård, operationssjukvård och kirurgisk vård. Vi har de senaste åren ökat antalet utbildningsplatser och svarar därmed upp mot regeringens krav på ökat antal platser på utbildningarna och vi samverkar med Region Uppsala genom att erbjuda uppdragsplatser.
Om Akademiska sjukhuset tillvaratog dessa nyutbildade specialistsjuksköterskors kompetens skulle antalet vårdplatser öka, väntetiderna förkortas och behovet av att vårda patienter i korridorerna minska.
Huvudorsaken till att patienter får vänta är att Akademiska sjukhuset varken lyckas rekrytera eller behålla tillräckligt många av de specialistsjuksköterskor som utbildas varje år. Detta gör att vårdplatser måste stängas och att operationer och andra behandlingar inte kan utföras i den utsträckning som behövs. Anledningen till att alltför få specialistsjuksköterskor vill ta anställning vid, eller arbeta kvar på Akademiska sjukhuset är att sjukhuset inte har skapat tillräckligt goda arbetsvillkor och inte heller tillvaratar specialistsjuksköterskors kompetens fullt ut.
Att utbilda fler specialistsjuksköterskor är viktigt ur samhällssynpunkt, men det löser inte vårdplatsbristen på Akademiska sjukhuset så länge inte sjukhuset erbjuder attraktiva tjänster. Omfattande nationell och internationell forskning visar att det behövs möjlighet till kompetensutveckling genom yrkeslivet och en arbetssituation med handledning och återhämtning som gör det möjligt att ge en effektiv och säker vård till patienterna. Det innebär att ha tid till att ge omvårdnad som tillgodoser patienterna behov. Patienterna behöver få allt ifrån avancerad övervakning och behandling till mat och dryck, hjälp att duscha och komma upp ur sängen. Många omvårdnadshandlingar är idag bortträngda av en alltför snäv bemanning och otydlig rollfördelning. När specialistsjuksköterskor hindras att utöva sitt professionella ansvar och arbeta evidensbaserat är det patienterna som blir lidande genom en hotad patientsäkerhet med risk för vårdskador, och specialistsjuksköterskor erfar en etisk stress som bidrar till att de väljer att lämna vården.
För att patienter som väntar i vårdköer ska få vård behöver Akademiska sjukhuset agera, inte utreda. Sjukhusets agerande behöver följa den vetenskapliga evidens som finns.
Sjukhuset behöver inrätta en autonom omvårdnadsledningsstruktur som ska samverka parallellt med den medicinska ledningen, inom varje verksamhetsområde vidare genom organisationen och upp i sjukhusledningen. Omvårdnadsledningsstrukturen är nödvändig för att kunna behålla specialistsjuksköterskor och därmed kunna öppna fler vårdplatser. Till det behöver avdelningarna inrätta befattningar för specialistsjuksköterskor där de har ansvar för patienter med komplexa omvårdnadsbehov samt utveckling och fortbildning. En sådan struktur skulle göra att specialistsjuksköterskor ser möjligheter både att utvecklas inom sin profession och att utveckla vården. Båda dessa faktorer har i en rad studier visats påverka viljan att stanna på arbetsplatsen och dessutom dra till sig sjuksköterskor till sjukhusen. Sjukhuset behöver skapa goda förutsättningar för omvårdnad. Det görs genom rätt anvädning av specialistsjuksköterskors kompetens och genom att omvårdnad representeras i sjukhusledningen med samma omfattning och dignitet som de medicinska frågorna.
Det behövs inga fler utredningar- en genomgripande förändring på detta sätt kan ske idag, med befintliga resurser och personer. En förändring som kommer att leda till att fler av de specialistsjuksköterskor vi utbildar kommer att vilja söka sig till och stanna kvar på Akademiska sjukhuset, vårdplatser kan öppnas och korridorplatserna försvinna – nu.