För tre år sedan skickade justitiedepartementet utredningen om gode män på remiss – sedan har ingenting hänt.
I över tre och ett halvt år har vi väntat. I juni 2021 presenterades den statliga utredningen Gode män - en översyn (SOU 2021:36), en utredning som var tänkt att analysera och föreslå förbättringar av systemet för gode män i Sverige. Gode män har en avgörande roll för att stötta personer som av olika skäl inte kan ta hand om sina egna angelägenheter, men utredningen har på ett oroväckande sätt glömts bort i det politiska landskapet.
Trots de allvarliga bristerna och de systematiska problem som rapporten lyfte fram, som överbelastning, brist på utbildning och stöd för de gode männen, och för lite kontroll över hur deras uppdrag utförs, har inga konkreta åtgärder vidtagits. Varför händer ingenting?
I den ursprungliga utredningen pekades på allvarliga problem inom systemet för gode män, där många kämpar med en enorm arbetsbörda, där systemet är svårt att navigera och där det ofta saknas tydliga riktlinjer för ansvar och kontroll.
Utredningen presenterade förslag på hur systemet kunde förbättras, bland annat genom att minska antalet personer en god man ska hantera, införa mer struktur i utbildningen och säkerställa bättre tillsyn och uppföljning av arbetet.
Men trots dessa rekommendationer verkar förändringarna ha stagnerat. Varken styrande politiker eller myndigheter verkar ha satt några konkreta åtgärder i rörelse.
För dem som är i behov av god man, likaså för de gode männen själva, har situationen inte förbättrats. Snarare har den förvärrats.
Flera rapporter från både gode män och de som har god man visar på en alarmerande bild: alltför många är överbelastade och saknar rätt stöd. Många får inte den utbildning eller handledning de behöver för att kunna utföra sitt uppdrag på bästa sätt, och samtidigt är det svårt att få den hjälp som behövs för att hantera de mer komplexa ärendena. Det leder till en försämrad kvalitet på stödet för de mest utsatta.
Utredningen föreslog en lång rad åtgärder för att stärka systemet, men så här långt har dessa förslag inte blivit verklighet. Samtidigt ser vi att problemen med den ohållbara arbetsbelastningen för gode män fortsätter att öka, utan att det finns någon konkret plan för hur dessa ska åtgärdas.
Var är handlingskraften från politikerna?
Bernth Nyström, ställföreträdare, Uppsala.
För dem som är beroende av en god man för att kunna ta del av samhällets tjänster och rättigheter, är det ett demokratiskt problem att systemet är underfinansierat och förvaltningen inte håller måttet. Det handlar om en grupp medborgare som redan är särskilt utsatta och för vilka brister i stödet kan få allvarliga konsekvenser i form av förlorade rättigheter, ekonomisk utsatthet och social isolering.
Så varför verkar det inte hända något? Är det för att de medborgare som påverkas inte har någon politisk kraft? Är det för att frågan om gode män helt enkelt inte anses tillräckligt viktig för att driva genom förändring?
Det är på tiden att den politiska viljan för att förbättra stödet till de som behöver god man konkretiseras. Systemet för gode män måste ses som en grundläggande del av den svenska välfärdsmodellen, och det behövs mer än bara ord – det behövs handling.
Politikerna måste nu ta sitt ansvar och säkerställa att utredningens förslag inte bara blir ett papper i en hög, utan får genomslag på riktigt.
Vi kan inte längre vänta på att någon annan ska agera. Det är dags att reformera systemet och ge det stöd och de resurser som det verkligen behöver för att fungera på ett rättvist och hållbart sätt.