Hur ska en person som saknar arbetslivserfarenheter och svenska utbildningsmeriter komma in på arbetsmarknaden? En säker och beprövad väg är att provarbeta hos en arbetsgivare under några veckor. Det ger den arbetssökande värdefull arbetslivserfarenhet, samtidigt som företaget får en möjlighet att lära känna personens verkliga kompetens.

Sedan 90-talet har leverantörer av olika arbetsmarknadstjänster haft möjlighet att utforma och erbjuda olika typer av sådan praktik på företag. Det handlar oftast om kortare perioder, sällan längre än två eller tre veckor. Vid längre och mer omfattande praktik har matchningsföretagen involverat handläggare på Arbetsförmedlingen och facket.

Resultaten talar för sig själva – många arbetssökande som saknade tidigare arbetslivserfarenhet eller referenser lyckades säkra jobb, och arbetsgivare kunde rekrytera individer som tidigare ansågs stå för långt ifrån arbetsmarknaden.

Men nu kommer den vägen att stängas. Sedan några veckor tolkar Arbetsförmedlingen förordningen om så kallade förmedlingsinsatser som att praktik är något helt annat än en matchningstjänst. Arbetsplatsförlagda aktiviteter anses inte längre vara tillåtna. Den nya tolkningen kommer att ge tre effekter:

För det första riskerar hundratusentals arbetssökande att förlora möjligheten till praktik. Det förlänger vägen från långtidsarbetslöshet till arbete. En arbetsgivare som tar in en person som inte har haft ett jobb under många år måste kunna se att personen fungerar i ett socialt sammanhang, kan hålla tiderna och förstår instruktioner.

I princip går ingen heller direkt från år av utanförskap till heltidsarbete. I stället är insteget ofta någon form av praktik eller deltidsjobb. Men med den nya tolkningen är det inte tillåtet. Många som annars hade fått jobb riskerar därför att fastna i arbetslöshet. 

För det andra försvåras möjligheten för arbetsgivare att rekrytera personal. Sverige har en stor kompetensreserv bestående av hundratusentals arbetssökande. Med rätt hjälp skulle de kunna bidra och utveckla välfärden och näringslivet. Men i stället kan kompetenskrisen komma att försvåras.

För det tredje ökar kostnaderna för Arbetsförmedlingen och därmed skattebetalarna. Inom myndigheten pågår ett arbete med att bygga en ny organisation som exklusivt ska hantera praktikplatser. Handläggningen och besluten kommer att ta mycket tid. Enligt uppgift är planen att rekrytera hundratals nya medarbetare.

Det är ett uppenbart slöseri med samhällets resurser att bygga upp en statlig organisation för något som privata företag tidigare har skött. Sannolikt är innebär förändringen också att färre arbetssökande överhuvudtaget får möjlighet att komma ut i praktik, eftersom det är leverantörerna som har de bästa kontakterna med arbetsgivare runt om i landet.

Nu måste regeringen och Arbetsförmedlingens ledning se över styrdokumenten. Antingen har Arbetsförmedlingen övertolkat en ganska luddig paragraf i förordningen. Det vore olyckligt, men innebär samtidigt att problemet snabbt kan rättas till. 

Eller så stämmer Arbetsförmedlingens tolkning av regelverket. Då är det inte tillåtet med arbetsplatsförlagda aktiviteter inom matchningstjänsterna. I så fall måste regeringen förändra styrdokumenten och återigen öppna möjligheten för arbetssökande att inom sin matchningstjänst kunna praktisera på ett företag under några veckor.

Det finns en enorm brist på medarbetare inom näringslivet och välfärden. Samtidigt är långtidsarbetslösheten hög. Med rätt insatser går det att matcha de arbetssökande till arbetsgivare, men då måste regelverket hänga med.