Det här är något jag har påpekat tidigare, politikerna i Uppsala kommun vill effektivisera och spara in på allt annat än på arvodering av politiker. En av de mer oskäliga ersättningarna som man verkligen kan ifrågasätta går till kommunens valberedning där Socialdemokraterna och Moderaterna som ordförande och vice ordförande delar på över 50 000 kronor i ersättning, trots att man bara håller i något enstaka sammanträde på ett helt kalenderår (och vissa år har man inte ett enda faktiskt sammanträde).
Sammanlagt kostar ersättningen till alla förtroendevalda i valberedningen långt över 100 000 kronor per år samtidigt som man, som jag har förstått det, bara har hållit i ett enda sammanträde under hela 2023. Som av en händelse är just den här beredningens arvoderingar månadsbaserade och inte baserade på genomförda sammanträden. Det spelar ingen roll om man har behövt lägga tid på några möten eller inte, pengarna kasserar ordförande och vice ordförande ändå in.
Inte ens Uppsala kvinnojour är fredad från besparingar. Vi kunde läsa i UNT 16 januari att de troligtvis kommer behöva säga upp personal. Samtidigt som S och M som sitter på valberedningens presidieposter stoppar tiotusentals kronor i sina fickor. Borde inte de här pengarna kunna styras om till andra verksamheter i stället?
Allt handlar om prioriteringar, och jag förstår att Erik Pelling tycker att det förmodligen är ”en spottstyver” och småaktigt att bråka om ersättning till politiker, men rätt ska vara rätt. Om man inte ens har några sammanträden att hålla i är det i min värld inte rätt att plocka ut de här nivåerna i ersättning för lite e-posthantering. Styr om de här pengarna till Uppsala Kvinnojour i stället, jag har en känsla av att pengarna skulle göra betydligt mer nytta där.
Valberedningen i Uppsala kommun har en synnerligen märklig lösning, man har fasta arvoderingar och sedan löser man ett protokoll när det behövs ett genom att brevväxla via e-post. Simsalabim, så skapar man sedan ett protokoll baserat på e-post och man slipper att hålla i några möten och man slipper diskussioner och allt jobb (annat än via elektronisk brevväxling förstås).
Sverigedemokraterna har länge förordat att vi sparar in på utgifter för politiken. Vi vill sänka timarvoderingarna och vi vill sänka alla fasta månadsarvoderingar. Tyvärr har vi inte fått stöd av något annat parti i vår strävan. Självklart ska ingen behöva bli fattig för att man väljer att engagera sig som fritidspolitiker, men det ska inte vara en morot att börja med politik bara för att kunna tjäna mycket pengar på det. I grunden måste det finnas ett samhällsengagemang, en vilja att förändra och förbättra, inte en vilja att tjäna pengar.
När jag frågar mig själv om det är rimligt att ordförande och vice ordförande i valberedningen delar på över 50 000 kronor om året för att svara på lite e-post, så behöver jag inte fundera särskilt länge. Det är enligt mig fullständigt orimligt, oavsett hur man vrider och vänder på det.