Många svenskar kommer att få en tuff vinter med dyrare mat, höga energipriser, stigande räntor och inflation. Inget tyder på att 2023 blir bättre. Vi börjar gå in i en lågkonjunktur. Tillväxten kommer att bromsa in eller bli negativ, arbetslösheten kommer att stiga. Det är den besvärligaste situationen landet har haft på många år.
I ett sådant läge är det helt fel att dra ned på ambitionerna inom arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingen behöver inte den arbetsro som arbetsmarknadsminister Johan Pehrson utlovar (Dagens Industri 221201). Tvärtom, när ekonomin går knackigt måste flitens lampa lysa på en av landets viktigaste myndigheter.
Det finns några lågt hängande frukter som snabbt skulle förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera och höja myndighetens effektivitet.
Den viktigaste är att renodla arbetsförmedlarnas yrkesroll. Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag för nästa år ligger långt under vad myndigheten har begärt. Med mindre resurser krävs prioritering och fokusering. Handläggarna måste därför tillåtas fokusera på yrkets kärna: myndighetsutövning och anvisningar, samt kontroll och uppföljning av arbetssökande och leverantörer. Övriga arbetsuppgifter bör automatiseras eller läggas ut på upphandlade leverantörer.
Reformarbetet med att digitalisera Arbetsförmedlingen får därför inte stanna av. Ett exempel är utvecklingen av den AI-baserade statistiska profileringen, alltså den bedömning som ligger till grund för vilket hjälp en arbetssökande har rätt till.
Bedömningen kan förvisso bli ännu mer träffsäker, men framför allt måste arbetsförmedlarna i högre utsträckning följa rekommendationerna. Skillnaderna är stora över landet. I vissa regioner får nästan alla arbetssökande det rekommenderade stödet, i andra endast en bråkdel. Men myndighetsutövning måste vara likvärdig oavsett bostadsort. Det är inte rimligt att den arbetssökandes adress avgör vilken nivån på insatserna.
Arbetsförmedlingen måste också lägga över mer arbete på sina upphandlade leverantörer av matchningstjänster. Bara 70 000 av dagens 360 000 arbetslösa personer blir anvisade till ett matchningsföretag. Detta trots att resultaten är goda. Ungefär hälften får ett arbete eller påbörjar en utbildning inom 90 dagar.
De fristående leverantörerna är Arbetsförmedlingens förlängda armar till jobb, praktik och utbildning för de arbetslösa. När de lyckas med sitt jobb lyckas även myndigheten. Det är ett partnerskap som måste utvecklas och fördjupas.
Det handlar inte om att ”privatisera” Arbetsförmedlingen, som motståndarna ofta påstår att förändringen handlar om, utan att ge de tiotusentals långtidsarbetslösa som i dagsläget inte får något stöd alls en möjlighet till arbete och egenmakt.
Den nya regeringen har slagit fast tre prioriterade områden inom de arbetsmarknadspolitiska programmen: matchning, arbetsmarknadsutbildning och arbetspraktik. Dessa prioriteringar måste också få genomslag i myndighetens dagliga arbete.
Men effekten blir den motsatta när arbetsmarknadsministern skickar signalen att det är dags för arbetsro. Betoningen hamnar på ro. Det betyder att det är ok att ta det lite lugnt. Då får färre arbetssökande får hjälp – precis när insatserna behövs som mest.