Kanske minns du också hösten 1992 när det rasade en ovanligt läskig finans- och fastighetskris i Sverige? Som en desperat åtgärd höjde dåvarande riksbankschefen Bengt Dennis ut­låningsräntan till 500 procent under tre septemberdagar. Bankerna stoppade all utlåning, bolåneräntan gick upp till 20 procent och bankomaterna stängdes.

Expressens gjorde löpsedeln ”Dennis på nya upptåg” (om jag minns rätt), illustrerat med seriefiguren Dennis. En klassiker.

Jag var då 26 år och hade tack och lov inget bostadslån, men minns att min pappa var orolig för hur han skulle få ihop ekonomin.

När jag några år senare skulle köpa min första lägenhet i Uppsala låg den bundna boräntan fort­farande på höga 12 procent. Jag och min tjej tittade på en tvårummare vars lån med en ränta på 9 procent kunde övertas. Det var mycket lockande. Men lägen­heten måste ha saknat något avgörande för vi fastnade ändå för en annan lya.

Några år senare gick räntan ner till behagliga 6 procent. Sedan dess har den fladdrat lite hit och dit, men ändå stadigt sänkts. Själv har jag allt mer insett vilken tur jag haft i detta bostadslotteri med ständiga värdeökningar och numera nästan orimligt låga boräntenivåer.

Nu ser räntan ut att vara på väg upp igen. Nuvarande riksbankschefen Stefan Ingves skapar rubriker när han påstår att bolåneräntorna kommer att fördubblas på sikt. Få experter tror väl att 90-talets galna ränteupptåg finns runt hörnet, men de tycker ändå att alla borde räkna med att klara en 8-procentig boränta.

Inget orimligt perspektiv alls, om du frågar mig.