Vi närmar oss det sista i raden av röda hus och håller så när på att köra på en fasan som springer tvärs över vägen. Strax syns flera som pilar runt på trädgården. I det tillhörande huset bor författaren, journalisten och chefredaktören Anders Rydell tillsammans med Alva Herdevall, och deras två barn. Anders möter och oss i tofflor och med stort leende på läpparna. Alva sitter och ammar fyramånaders Almer men ansluter strax.

− Det är som Bullerbyn här, med alla barnen som springer mellan husen, berättar hon med en glad bebis i knät, medan Anders dukar upp hembakta bullar, kolasnittar, kaffe och kombuscha på verandan.

Deras villa ligger i anslutning till ståtliga Krusenbergs herrgård, ett par mil söder om Uppsala, och har utsikt över vatten och beteshagar. Familjen flyttade in i höstas och kom då från sin första gemensamma bostad: ett hus på Ingarö i Stockholms skärgård.

Artikelbild

| Matsalen visar på blandningen av stilar med Gysinge-tapet, bord från 1800-talet och eames-stolar.

− Innan det hade jag bott i Stockholms innerstad och Alva i Gustavsberg. Men vi ville båda ha naturliv, bo i skärgården och ha båt. Det kändes som en jättebra idé då…, säger Anders och Alva fyller i:

− Före barn. Vi bodde på ett berg, det var kargt och farligt. Och man kunde inte odla något, vilket är mitt största intresse och har blivit också för Anders.

De började därför leta runt efter ett hus där barnen skulle kunna springa barfota utan farligheter och där det skulle gå att odla. Helst skulle huset vara gammalt. När de efter en tids letande gick på visningen vid Krusenberg visste de direkt.

− Den här platsen är perfekt för oss. Vi har närhet till allt man vill ha. När vi bestämde oss för att flytta tänkte vi att vi skulle få prioritera bort vatten och båten, men här fick vi även det. Vi har en båtplats vid herrgården, säger Anders.

Artikelbild

| Anders skrivarlya – kanske fler prisbelönta böcker kommer till här?

Ena halvan av huset är byggt någon gång mellan 1750 och 1800. Det tillhörde herrgården och hyste folk som arbetade med jordbruket. För tio år sedan byggdes ytterligare en del, som är sammanlänkad med den gamla byggnaden genom en hall.

− Men den är byggd med gammal stomme som fraktats från Dalarna, och alla dörrar är gamla. De som bodde här före oss var väldigt intresserade av byggnadsvård, precis om vi, och har verkligen byggt med omsorg, säger Alva.

Artikelbild

| Nya husdelen byggdes 2008 men alla dörrar är betydligt äldre än så.

Förutom sitt arbete som chefredaktör på tidningen Författaren skriver Anders hemifrån några dagar i veckan. På övervåningen i den äldre huskroppen har han ett litet skrivbord med utsikt över veranda och betande hästar. Ett helt väggskåp är fyllt av hans egna böcker på olika språk och på väggarna sitter diplom för olika utmärkelser, som nomineringen till Augustpriset för ”Plundrarna - hur nazisterna stal Europas konstskatter” och Region Uppsalas kulturstipendium 2019.

− Men vid den här årstiden sitter jag gärna ute under äppelträden och skriver, säger Anders.

Artikelbild

| En viktig faktor när de skulle välja hus, var att det inte krävdes några stora renoveringar. ”Det räcker med två krävande jobb, barn och många intressen”.

När de träffades hade de olika stilar. Anders ville att hans lägenhet skulle se ut som ett kuriosa-kabinett med saker från alla sina resor medan Alva var mer inne på skandinavisk design. Nu är inredningen en personlig blandning av historiska föremål och modernare design, med det gemensamt att allt verkar uttänkt i minsta detalj. De delar intresse för såväl odling som second hand och vill leva tvärtemot dagens slit och-slängkultur.

− Vi vill bara köpa ett av varje föremål i livet. Om vi har köpt en hink så är det den hinken vi ska ha. Och om det då är en hink som hållit i två hundra år, så kommer den förmodligen att hålla två hundra år till. Därför är vi noggranna med vad vi köper, säger Anders.

Artikelbild

| Det skiljer åtminstone 200 år mellan husets två delar, men de har samma känsla, tycker Alva och Anders.

− Vårt intresse för hållbarhet har blivit större och större. Det var också därför vi ville bo här, för att barnen tidigt i livet ska få lära sig var maten kommer ifrån och hur man odlar, säger Alva.