– Visst känns det lite vemodigt att sälja, vi får bara hoppas att den som köper stället vill vårda det vidare, säger Kalle Andersson, eller Kyrk-Kalle som alla säger.
Han är en av arvingarna till gården i Huddungetrakten i Heby kommun. Här bodde hans mormor och morfar. Två av deras barn Alma och Alvar, Kyrk-Kalles moster och morbror, bodde sedan kvar i födelsehemmet och fortsatte och driva det småskaliga jordbruket på gården.
Det är omkring tio år sedan någon bodde i huset nu. Men när man kliver in slungas man betydligt längre tillbaka i tiden än så. Boningshuset byggdes 1873 och sedan dess har inte mycket ändrats.
– Det sattes in en vedspis, innan dess var det en eldstad i köket, berättar Kyrk-Kalle när han visar hur man huggit hål för rökkanalen från vedspisen.
– Sedan drogs det in el också.
Vatten hämtades från pumpen på gården och behoven fick man utföra på utedasset, även in på 2000-talet medan hans moster Alma bodde kvar.
Grisar, höns och kor fanns på gården. De 6–7 korna handmjölkades ända tills verksamheten avvecklades.
– Min morbror ropade in en mjölkmaskin på auktion medan min mormor levde. Men den ville hon inte veta av, sedan fortsatte Alma och Alvar att mjölka på gammalt vis, säger Kyrk-Kalle.
– De var inte intresserade av att rusta upp huset.
Vi vandrar vidare i huset och in i salen, finrummet som sällan användes.
– Jag var nog bara inne här ett par gånger, minns Kyrk-Kalle.
En gammal spegel pryder ena väggen.
– Den kom hit efter en bytesaffär. Man bytte en ko mot spegeln, berättade mormor.
Flera av möblerna står kvar i huset, men en del rariteter är borta för alltid. Huset har stått tomt i omkring tio år och har haft flera inbrott där saker försvunnit.
Men det mesta är sig likt. På själva huset har inga renoveringar gjorts. Fönster och dörrar är desamma sedan huset byggdes. Avskavda ytor på innerdörrarna och djupa gropar i de obehandlade trägolven vittnar om husets långa liv. Flera av de timrade väggarna i huset är lerklinade som isolering. På baksidan av huset hänger fortfarande bosshaken, eller brandhaken kvar.
– Man var alltid noga med att den skulle vara på rätt plats när landsfiskalen kom och gjorde brandinspektion, berättar Kyrk-Kalle.
Vad som händer med gården nu vet man inte, huset ligger ute till försäljning och sedan blir det nya ägare som tar över.