Du kanske bara går förbi? Hänger av en jacka, slänger av skorna och fortsätter mot nästa rum. Inget konstigt med det. Varför stanna i husets limbo? Mittemellan inne och ute, i en kvadrat som ofta är mer förvaringsutrymme – än rum. Jag vill påstå att hallen är många bostäders minst älskade yta. Visst, en tambur kan vara mer eller mindre rymlig och funktionell. Men så sexig är den inte.
Har du någonsin läst en bostadsannons där den nyrenoverade, stora eller charmiga hallen är själva utropstecknet? Nej, också här är hallen bortglömd. Det är ju bara en avlastningsstation, en passage. Men det kan vara mycket mer.
Nyligen publicerade Skolinspektionen en rapport om vad som händer i hallen till flera av landets förskolor. Studien är intressant av två skäl.
1. Olikheterna. På en del dagis fick barnen tillrättavisningar och förmaningar under på- och avklädningen. Miljön var otrygg, inte lärorik. Andra förskolor hade tänkt igenom den så kallade tambursituationen mer. Men skillnaderna var stora. Något som inte minst vi märkt når vi flyttat runt och bytt barnomsorg.
2. Likheterna. Du ska inte tro att denna studie är den enda. Det finns en mängd studentuppsatser om hallen i förskolan. De handlar om bemötande, välkomnande, genusfrågor och trygghet. Verkar som om många akademiker och pedagoger intresserar sig för brytpunkten mellan ute och inne, mellan föräldrarnas omsorg och personalens. Kanske finns en tro att det som händer där också har betydelse för barnens helhetsupplevelse av förskolan. Kan detsamma gälla hemma?
Även om en nyrenoverad hall inte direkt höjer värdet på en lägenhet kan det vara värt att kika närmare på hemmets första rum. Visst, det är trendigare att kakla badrum och slänga ut pengar på kromat stål. Men hur kul är det egentligen?
Tillbaka till hallen, om tyglarna var helt fria, vad skulle jag göra med den då? Drömmen är förstås att bygga ut den med farstubro, burspråk och snickarglädje. Ha ett innerum ute som första välkomststation med bänkar och blomster och därefter en vestibul med omärkbara gigantiska förvaringsytor, tomma krokar och ett grusfritt golv.
Men viktigast av allt; det ska finnas en liten hög piedestal, alltid redo med en välkomstdrink och tilltugg. En yta att samlas runt, som ständigt tycks säga: ”Välkommen hit, välkommen in”...↔bostad@unt.se