När barnen inte längre vill kramas

Alla barn behöver fysisk närhet från sina föräldrar, men så fort man lämnar spädbarnsstadiet är det väldigt olika hur mycket beröring man är intresserad av.

15 februari 1916 14:31

Du lämnar dottern i skolan och försöker som vanligt ge henne en kram och en puss, men hon vänder bort huvudet och gör en lite äcklad min. Även om du ser att det beror på att kompisarna tittar på är hjärtat tungt när du lämnar skolgården.

– Alla växa ifrån-moment i barns liv är en sorts separation från föräldrarna, så det är inte konstigt att det känns. Men man får stå ut med att bli lite avvisad, det är ju precis det som ska hända i utvecklingen, säger leg psykolog Liv Svirsky, som jobbar mycket med barn, ungdomar och familjer.

Nyfödda barn är beroende av beröring från sina vuxna, och även när barnen blir lite äldre är kroppskontakten en viktig del av kommunikationen. En ettåring som vill visa vad hen behöver men inte kan uttrycka det tar tag i dig, en tvååring som behöver trygghet kryper nära intill. Samtidigt är de allra flesta småbarn också tydliga med när de inte vill ha beröring, och kan mycket väl ducka både kramar och pussar. Men det går inte att säga generellt hur mycket närhet ett barn som har lämnat spädbarnsstadiet behöver, för alla barn är olika, och olikheterna visar sig ofta tidigt.

– Vissa barn är kramiga jättelänge medan andra knappt vill gosa alls. Det går att se redan i tre-fyraårsåldern att man är olika mycket intresserad av fysisk närhet till sina föräldrar, säger Liv Svirsky.

För förälderns del gäller det att försöka att inte bli sårad när barnen inte är lika gosiga som förr, utan se det som ett naturligt utvecklingssteg. Om man upplever att ens barn gör ett tydligt avståndstagande kan man försöka prata med barnet om det, tipsar Liv Svirsky. Men skuldbelägg inte, och ge inte dåligt samvete.

– Det är okej att fråga "är du arg på mig, är det därför du inte vill kramas?" en gång, men fortsätt inte tjata om du inte får något bra svar, och säg inte "jag får aldrig krama dig nuförtiden", säger hon.

I stället kan du visa dig tillgänglig, öppna upp för fysisk kontakt och låta barnet ta initiativet. Bekräfta på ett positivt sätt genom att säga att du tycker att det är mysigt när ni kramas.

- Försök att vara lyhörd för barnets signaler och respektera vad han eller hon vill. Oftast kan man lita på att barnet styr själv hur mycket närhet det behöver. (TT)

Fakta Beröringstips till föräldrar Fakta Beröring ger välbehag och trygghet

Tänk på att barn är olika kramiga, att man inte vill ha en hejdå-kram betyder inte tvunget att något är fel.

Respektera ditt barns signaler, tvinga dig aldrig till en kram och håll inte fast.

Om du gärna har mer fysisk kontakt med ditt barn - visa att du är tillgänglig och gör försiktiga försök.

Bekräfta att du tycker att det är mysigt att kramas, men tjata inte.

Ge aldrig barnet dåligt samvete genom att bete dig som om du har rätt till kramar och pussar.

Var lyhörd inför olika situationer - kanske tycker barnet att det är jobbigt att kramas inför kompisar eller där någon annan kan tänkas se, men att det är helt okej hemma?

Om ditt lite större barn är superkramigt eller klängigt är det helt okej att på ett schysst sätt säga ifrån om det blir för mycket, du har också rätt till din personliga integritet.

En väldigt snabb förändring och ett starkt avståndstagande från fysisk kontakt kan vara en signal på att man till exempel inte trivs i sin egen kropp. Försök prata med ditt barn om vad som inte känns bra, och om du inte når fram - sök hjälp.

När barnet blir större, upp mot tonåren, och har en egen relation med en pojkvän eller flickvän är det naturligt att barnets fysiska närhet till föräldrarna blir mindre - respektera det.

Barndom utan närhet skapar otrygga vuxna

Beröring är en viktig del av anknytningen mellan barn och föräldrar, och om man växer upp utan eller med otillräcklig fysisk bekräftelse påverkar det med största sannolikhet hur man hanterar beröring som vuxen. En avhandling från Lunds universitet från 2013 visar att vuxna som har vuxit upp utan kärleksfull beröring ofta är rädda att bli avvisade och har svårt med fysisk kontakt. Ett vanligt mönster är enligt avhandlingen att undvika fysisk kontakt med andra utom i den egna kärleksrelationen - där man i stället är mycket beroende av beröringen. Samtidigt kan man inte ge lika mycket närhet tillbaka till partnern som man själv har behov av.

En optimal beröring sker med en fart av omkring fem centimeter i sekunden och är hudtempererad, då reagerar vi som bäst på den, visar en studie från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. Att vårt system av nervfibrer har känslighet för kraft, hastighet och temperatur gör att det är exakt kalibrerat för att reagera på en annan människas försiktiga strykning över huden.

"För att få de positiva effekterna av en beröring räcker det alltså inte att bli berörd av vilket mjukt föremål som helst. För att ge den starkaste känslan av välbehag och trygghet krävs att beröringen sker mellan människor, hud mot hud", säger Rochelle Ackerley, forskare vid Sahlgrenska akademin.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!