Förskolan som utmanar könsroller

Axelina förskola i stadsdelen Årsta i Uppsala är en genusmedveten förskola. Här utmanas föreställningar om kön och om hur pojkar och flickor förväntas vara.

8 mars 2012 11:03

– Vi möter barnen som individer som är här för att utveckla självkänsla och självförtroende. Vem du är bestäms inte av ditt biologiska kön, säger förskolläraren Amelie Söderlund.
Jämställdhetsarbetet går ut på att visa barnen mångfald istället för att fostra in dem i tydliga könsroller. Miljön inne på förskolan är till exempel könsneutral för att bryta stereotypa mönster där flickor fostras till att vara lågmälda och lydiga och pojkar till att vara högljudda och påstridiga.
– Vi tar inte bort leksaker som dockor och bilar, som av tradition riktar sig till killar eller tjejer. Vi tillför istället valmöjligheter, säger förskolläraren Margareta Hellman och berättar om dockhörnan som numera kallas för lägenheten och köket för restaurang. Tidigare var det mest flickor som lekte där, men nu tilltalas både pojkar och flickor.

Likadant är det med natur- och teknikrummet. Där finns inget färdigt material eftersom skapandet ska vara inbjudande för alla, både pojkar och flickor.
Inne i ett av rummen på avdelningen Alfa har det blivit dags för sagostund. Några barn sätter sig i en halvcirkel för att lyssna när Amelie Söderlund läser berättelsen om Jösta och Johan. Den handlar om två pappagiraffer som vill ha barn tillsammans. De ger sig ut på stäppen för att leta och hittar först en lejonunge. Något barn undrar var mamman är och säger att mamman kanske är död eller att någon åt upp henne.
– Killar kan också vara mammor, säger treåriga Maja Stein.

Amelie Söderlund bekräftar att Maja Stein kommer med ett bra påpekande men då har Maja redan klurat ut en till sak:
– Tänk om en av girafferna skulle vara mamma ändå.
Sen fortsätter sagan med att girafferna hittar en ensam krokodilunge som de kan bli föräldrar åt, vilket ger näring till ett nytt påpekande:
– En kille och en kille kan faktiskt gifta sig, säger Noa Brikell, 4 år.

En saga som den här hjälper barnen och personalen att prata om att familjer kan se olika ut. Det blir enklare att prata om samkönade äktenskap, att det inte behöver vara på ett visst sätt och att det finns fler sätt att leva på än den rådande normen.
Och i sagor där huvudrollsinnehavaren är en man kan könet bytas ut mot ”den”, eller en ”hon”.
– Vi ändrar ofta till hon för att män är överrepresenterade i traditionella barnböcker, säger förskolläraren Jenni Nilsson.

Axelina har två egna värdegrundsfigurer som kallas för Gobra och Brago och som fungerar som pedagogiska verktyg. Ingen vet om de är en han eller hon.
– I arbetslaget har vi börjat diskutera över det könsneutrala ordet ”hen”, det kommer vi att börja använda ganska snart i verksamheten, säger förskolläraren Margareta Hellman.
Oftast är det mer accepterat för flickor än pojkar att frångå den heterosexuella normen. En ”pojkflicka” är mer okey än en ”flickpojke”. Flickor uppmuntras i högre grad att pendla mellan det som anses manligt och det som anses som kvinnligt. En pojke i kjol tappar däremot i status. Därför är det viktigt att inte glömma pojkarna, menar Jenni Nilsson.

Om en pojke kommer i kjol till förskolan säger inte personalen ”Vilken söt kjol”. De säger ”jag ser att du tycker om dina kläder”. Pojkar får gå i traktortröja men får inte kommentaren att de är tuffa karlar. Personalen säger istället ”jag ser att du är stolt över din tröja och jag vet att du gillar traktorer”.
Om någon får syskon, skrivs grattiskort där det står ”grattis till ditt syskon”, istället för ”grattis till lillasyster”.
– Det är så lätt att lägga en värdering i att det blev en lillasyster och säga att hon är söt och gullig, säger Jenni Nilsson.

Personalen går på föreläsningar om könsnormer, söker efter artiklar på nätet och har en ständigt pågående diskussion om könsnormer. Alla som jobbar med barnen ska känna sig trygga med vad de säger och gör. Och manliga förskollärare anställs för att de är bra förskollärare, inte för att de är män.
– Vi reflekterar mycket i arbetslaget, det är viktigt för även om vi är medvetna, är det så lätt att fastna i gamla mönster, säger Margareta Hellman.
Som härom sistens när personalen skulle berätta om den förestående utbyggnaden för barnen. De sa att det skulle komma en snickare och tänkte först säga ”han” om snickaren, fast sen kom de på sig själva med att det lika gärna kan vara en hon.

 

FAKTA

Trots att förskollärare har ambitionen att lära ut jämnställdhet, finns fallgropar. Det konstaterar forskaren Ylva Odenbring, som skrivit en avhandling om könsnormer i förskolan: Kramar Kategoriseringar och hjälpfröknar.

* Flickor kallas för ”fröken”, ”tant” eller ”gumman".

* Pojkars och flickors kroppar och utseenden kommenteras på ett könsstereotypt sätt.

* Det finns förväntningar på att flickor ska vara mer mogna än pojkar. Pojkar får också mer uppmärksamhet och beröm för sina prestationer. Flickor fungerar som stötdämpare och förväntas lugna ner stökiga pojkar genom att placeras bredvid dem.

* Flickor klumpas ihop som en homogen grupp. Pojkar ses mer som individer.

* Samtidigt uppmanas barnen att bete sig könsöverskridande. En pojke får höra att han är fin i nagellack och en flicka får beröm för att hon tycker om att klättra.

Exempel på fler genusmedvetna förskolor i Uppsala: Ekplantans förskola, Lagerlöfs förskola, Vintergatans förskola.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Anna Hellberg