Men den nu väl belagda ryska inblandningen i valrörelsen gör att Donald Trump, när han utses, redan från början kommer att sakna något av den auktoritet som normalt följer med presidentämbetet. Frågan om de inspel i valrörelsen som kan spåras till ryska källor bidrog till att svänga majoriteten i några av de stater där det vägde jämnt mellan Trump och Clinton kommer aldrig att kunna besvaras.
Men det är illa nog att den ens kan ställas. Och det mycket illa att Trump reagerar på det sätt han gör. En president som inte ser som sin uppgift att värna integriteten i det egna landets politiska processer kan inte räkna med att få den respekt som en statschef alltid behöver. Clinton fick ju också 2,8 miljoner röster mer än Trump i hela landet, vilket i sig påverkar Trumps politiska auktoritet.
Syftet med den påverkan på valprocessen som kan spåras till ryska hackare och nättroll - och ytterst till president Putin själv – är förmodligen dubbelt: Dels har man velat underlätta för Trump, vars sympatier för Putin länge varit öppet uttalade, genom att bidra till att sprida rykten om motkandidaten. Dels har man förmodligen velat ge den egna befolkningen intrycket att demokratin i USA och västvärlden i övrigt är lika illusorisk som den i Ryssland, för att på det sättet underminera demokratiska motrörelser i det egna landet.
President Barack Obama, som har en dryg månad kvar av sin mandatperiod, har sagt att tiden kommer att användas för någon typ av motåtgärder. Exakt vad det handlar om vet ingen – förmodligen är det inte heller meningen att andra än de närmast ansvariga ska förstå vad som händer.
Om det får effekt är en annan fråga. För en auktoritär regim som den ryska, med fantomsmärtor efter det försvunna sovjetimperiet, är försöken att påverka och störa västvärldens politiska strukturer ett billigt och enkelt sätt att i någon mening ”ta revansch”. Metoderna är många, från finansiering av extrema partier med rasistiska och EU-fientliga agendor, till produktion av falska nyheter och dataintrång i västliga organisationer och institutioner för att kunna förvränga bilden av demokratiska partier och politiker.
I Tyskland räknar säkerhetstjänsten med sådana aktiviteter inför förbundsdagsvalet i höst. I Frankrike har Marine Le Pens högerextrema parti Front National finansierats av ryska intressen. I Sverige har en anställd på Sverigedemokraternas riksdagskansli spritt rysk propaganda riktad mot Sverige – tills trafiken avslöjades i höstas. Sverige kan i själva verket vara eller bli ett av de länder som prioriteras i det ryska påverkansarbetet.
Det är viktigt att politiker, medier och myndigheter kan skaffa sig en adekvat bild av vad som pågår. Precis som under det kalla kriget behövs ett genomtänkt psykologiskt försvar.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör