Vad händer med idrottsstaden Uppsala? I två av de stora lagsporterna, ishockey och herrbasket, saknas plötsligt helt representation i de högsta serierna. Uppsala Basket, med många framgångsrika decennier i eliten, meddelade i förra veckan att man lägger ned verksamheten. Och några dagar senare spelade Almtuna sin sista match i hockeyallsvenskan, med förlust och degradering till division 1 som följd.
Någon kanske tröstar sig med att Sirius fotboll fått en bra start i herrallsvenskan och att innebandyherrarna i Storvreta går mot ännu en framgångsrik säsong. Damerna också, med bofasta elitlag i innebandy och fotboll. Men sammantaget händer allt mindre på elitnivå i en stad med 225 000 invånare.
Breddidrotten växer förstås när staden växer. Och de nya arenorna behövs också för alla pojkar och flickor som spelar i sina lag. Men samtidigt behövs också festerna, med tusentals åskådare och stort engagemang. Det kan bli ödsligt i den nya hockeyarenan om inte Almtuna tar sig samman. Ännu ödsligare hade det förstås blivit om planerna på en arena för 7 000-8 000 på läktarna blivit verklighet.
Det handlar om pengar i elitidrott, för att satsa och för att få de lovande spelarna att stanna i klubben. Uppsalas näringsliv har ingen tradition av att stödja idrotten. Fördomarna om att medicin- och bioteknikbolag hellre stöder unga lovande forskare än de som hoppar högt eller långt stämmer faktiskt. I den mån idrottsklubbar fått substantiellt stöd har det varit mer personberoende, genom entreprenörer som Bengt Ågerup (Q-Med) och Niklas Zennström (Skype).
Idrottsintresset finns i Uppsala. När det händer något, en bandyfinal eller en överraskande framgång för något lag, strömmar folk till arenan. Något stort verkstadsindustriföretag, som i Västerås eller Gävle, lär inte poppa upp i staden de närmaste åren. Men kanske kan någon som tillverkar allergitester plötsligt se värdet av att stödja staden där man har sitt säte. Om inte annat finns där tusentals anställda som gärna gå på match ibland.