Enligt Ekot (20/5) ställer Erik Ullenhag, i dag ambassadör i Jordanien, upp som partiledarkandidat för Liberalerna. Om det inte enbart är för att testa det eventuella stödet för Ullenhag som uppgifterna kommer, blir det åtminstone partiledarkandidater i plural inför partiledarvalet 28 juni. Nyamko Sabuni har länge varit ensam kandidat.

Det är utmärkt om fler träder fram, för att berätta vad de vill och står för.

Ullenhag och Sabuni är två politiker med olika bakgrunder och framtoning. Ullenhag kommer från en akademiker- och politikerfamilj. Hans pappa Jörgen Ullenhag har en bakgrund som folkpartistisk riksdagsledamot (och har även varit chefredaktör på denna tidning). Nyamko Sabuni föddes i Burundi och kom till Sverige som tolvåring. Hennes pappa var politisk flykting ­– och socialist.

En sak som Ullenhag och Sabuni har gemensamt, är att de båda har varit integrationsminister i alliansregeringen. Sabuni stod Björklunds företrädare Lars Leijonborg nära. Hon var tidigt ute i frågor som hedersförtryck och segregationsproblem. Hennes frispråkighet har både uppskattats och väckt motstånd. När Jan Björklund tog över som partiledare fick Sabuni snart inte jobba med integrationsfrågorna och hon ersattes av just Ullenhag.

Säkert längtade både en och annan partiaktiv efter en lugnare framtoning i integrationspolitiken efter allt ståhej med språkkravet för medborgarskap. Men det finns en sak som Ullenhag borde ångra lite extra från sin ministertid. Mauricio Rojas, docent i ekonomisk historia och tidigare riksdagsledamot, var tidigt ute med ”Utanförskapets karta” för dåvarande Folkpartiets räkning. Rojas, som i dag är kopplad till Moderaternas politikutvecklingsarbete, konstaterade att antalet "utanförskapsområden” hade ökat, från tre områden år 1990 till 136 områden år 2002. Folkpartiet tog därefter med jämna mellanrum fram nya kartor. Men under Ullenhags ministertid ändrade man i mätmetodiken och kunde vips ge sken av att utanförskapet inte alls ökade. Sanningen var att antalet utanförskapsområden blev fler.

Medan Nyamko Sabuni valde att lyfta fram problem som könsstympning och att många utlandsfödda kvinnor inte kom in på arbetsmarknaden, lade Ullenhag krut på att ge en "positiv bild". Partiledarvalet i Liberalerna kommer förmodligen bli ett val mellan dessa två synsätt.

En demokratisk process i ryggen ger partiledaren styrka när det blåser – det vet Centerpartiets Annie Lööf. Att hux flux lyftas fram av en valberedning är riskfyllt. Det vet Socialdemokraternas Håkan Juholt. Samtliga distrikt för Liberalerna runt om i landet borde nu öppna upp för rådgivande medlemsomröstningar. Låt medlemmarna säga sitt. Med Sabuni och Ullenhag som kandidater får de två ovanligt tydliga alternativ.