Sankt Petersburg, då under namnet Leningrad, belägrades av det nazistiska Tysklands krigsmakt under åren 1941 – 44 och bortåt 1,5 miljoner människor dog. Umbärandena var närmast ofattbara. Minnet av ”det stora fosterländska kriget” har varit närmast heligt i Sovjetunionen och Ryssland sedan dess. Nu tycktes alltsammans vara bortglömt.
Det var verkligen en nazistkonferens som hölls, komplett med partier som tyska NPD, grekiska Gyllene Gryning det brittiska BNP och det italienska Forza Nuova. Också det så kallade Svenskarnas parti, dessbättre av helt marginell betydelse i Sverige, var närvarande. Ett uttalat syfte var att samla ”nationalistiskt orienterade” krafter i hela Europa till gemensam handling.
Det är här som förklaringen till den officiella ryska välviljan finns. Det står allt mer klart att kretsarna kring Vladimir Putin har ett övergripande strategiskt mål, nämligen att försöka splittra EU och helst bryta upp unionen.
De viktigaste redskapen för detta är partier som franska Front National. Skulle Marine Le Pen lyckas i sin ambition att bli Frankrikes nästa president så måste man räkna med att det europeiska samarbetet slutar fungera. Le Pen vill upplösa unionen för att i stället ansluta Frankrike till ett ”euroasiatiskt” block med Ryssland som kraftcentrum. Både hennes parti och andra av samma slag har ända sedan förra våren öppet understött de ryska anspråken på Krim och försökt legitimera annekteringen genom att skicka ”valobservatörer” med uppgift att försäkra att allt gått rätt till. Front National uteblev dock denna gång, förmodligen för att associationen med den öppna nazismen skulle skada Le Pens politiska projekt på hemmaplan.
Men också de uttalat nazistiska partier som uppträder i vissa europeiska länders politik är användbara för Kremls syften. De har kanske inte någon realistisk chans att få del av den politiska makten. Men de kan skapa svårigheter för de normala demokratiska partierna och skapa ett debattklimat som passar Putins syften. Alltså får de hållas med sin konferens. Det ryska värdpartiet, Rodina (Fosterlandet), har också kopplingar till kretsen kring Putin.
De utländska gästerna gjorde också sitt bästa för att instämma i den ryska nationalistiska propagandan. Några smakprov återfinns i ett reportage i den kristna tidningen Världen i dag:
Nick Griffin, tidigare ledare för British National Party, försäkrade att kristendomens överlevnad i Europa var beroende av att ett ”tredje Rom reser sig: Moskva”. Det är alltså fråga om en tankefigur som under århundraden spelade en avgörande roll för att motivera det tsaristiska Rysslands stormaktssträvanden (det första Rom var det romerska riket, det andra var Konstantinopel under medeltiden). Den som förstår att uttrycka sig på det sättet kan antagligen hoppas också på materiell handräckning – precis som Front National i Frankrike har fått från Putins krets.
Andra deltagare lovprisade Rysslands kamp mot homosexualitet och mot västvärldens dekadens – alltsammans teman som gått igen i den ryska propagandan ända sedan aggressionen mot Ukraina inleddes förra året. Och representanten för tyska NPD lade ut texten om västvärldens och Natos aggressiva politik mot Ryssland. Det hade så när kunnat vara tiden för pakten mellan Nazityskland och Sovjetunionen 1939.
Medan detta pågick lades nya absurditeter till den ryska propagandan. Sekreteraren i det ryska säkerhetsrådet, Nikolaj Patrusjev, försäkrade för dem som orkade höra på att Ryssland nu hotas av Finland. Finska agenter ska vara verksamma i ryska Karelen och Ryssland gör klokt i att vara på sin vakt.
Vad är trams från politiska amatörer och vad är gångbart på allvar i den ryska makteliten? Syftena kan vara många - att skrämmas, att tillgodose inhemska opinioner, att avleda uppmärksamheten från de problem som vanliga ryssar möter i vardagen. Men det viktigaste är att försöka få ett brohuvud i fiendelägret, alltså i det demokratiska Europa.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör