För fyra veckor sedan, på nyårsafton, larmades världshälsoorganisationen WHO om ett okänt virus som orsakat flera fall av lunginflammation i storstaden Wuhan, Kina. En vecka senare bekräftades att det rörde sig om ett helt nytt virus i coronafamiljen. Sedan dess har utvecklingen följts mycket noga med avseende på dödlighet och smittsamhet. Hur farligt är viruset och hur lätt kan det spridas mellan människor?

Det finns all anledning att ta dessa virus på stort allvar. Förr eller senare kommer en ny influensapandemi med mycket svåra konsekvenser för mänskligheten. För precis 100 år sedan började ”spanska sjukan” äntligen att klinga av efter två år. Pandemin hade då smittat en tredjedel av världens befolkning och 3-6 procent hade avlidit. Smittskyddsexperter är överens om att detta kommer att hända igen.

 

Men det finns ingen anledning att få panik, att likt en Krösa-Maja förkunna att nu är det nog kört. Coronaviruset 2019-nCoV, som det heter, har hittills visat sig vara mindre dödligt än syskonvirusen Mers och Sars, men å andra sidan verkar det spridas fortare då antalet smittade fördubblats vartannat dygn. Viruset kan också förändras och bli farligare. Bäst att hålla noggrann koll, som sagt.

Äldre och sjuka dör varje dag av influensa, utan att det blir rubriker. Coronaviruset har också hittills skördat offer bland mindre motståndskraftiga, där inte sjukdomen i sig orsakat dödsfallet men varit det som fått det att ”tippa över” för den sjuke. Hittills har drygt 80 människor i Kina avlidit och omkring 2 700 smittats av viruset, de flesta i Kina.

 

Till skillnad från en vanlig flunsa är pandemin mycket medial. Den är ond bråd död och undergångshot, bildsatt av munskydd och sjukhusbritsar. Rubriken ”Två misstänkta fall i Skåne” när några hostiga Kinaturister återvänder ger många klick. Internet är den stora skillnaden mellan Hongkong-influensan 1968, den näst senaste pandemivarningen från WHO, och dagens olika virus.

Det senaste pandemilarmet ägde rum i juni 2009, svininfluensan. Stor osäkerhet kring dödsfall i Mexiko, spretig rapportering om sjukdomsfall med dålig källkontroll. Och så beslutet att vaccinera hela den svenska befolkningen, innan ens 50 personer smittats, köerna och slutligen rapporterna om vaccinerade som fått narkolepsi. Svininfluensan är fortfarande något av ett öppet sår i det svenska samhället, med självbilden av att vara så välfungerande.

Elva år senare lurar paniken under ytan igen. Alla kan inte vara kyliga och bara se på, men ansvariga myndigheter måste vara det den här gången.