Tajmningen är inte den bästa. Eller så är den det. Sveriges (och Fijis) initiativ till en havskonferens i FN:s regi startar bara dagar efter Donald Trumps besked att USA ska dra sig ur Parisavtalet. Därmed blir veckans konferens det första tillfället att visa på global enighet, trots Trump. Ingenting är väl då heller mer lämpligt att tala om än världshaven, som bokstavligen berör hela mänskligheten.

Vatten är ursprunget till och förutsättningen för allt liv på jorden. Utmaningarna för att rädda haven från till exempel uppvärmning, utfiskning och nedskräpning är monumentala. Konferensen har satt som mål att ta sig an helheten, men som konkret resultat kan man i första hand förvänta sig åtgärder mot det mest onödiga, nämligen de åtta miljoner ton plast som hamnar i havet varje år.

Medvetenheten om hur mycket plast vi använder till vardags ökar långsamt, men säkert. Butiken frågar om vi behöver en påse till varan vi har köpt, tar betalt för den eller så används kassar som tillverkats av något annat än olja, exempelvis sockerrör. Hushållen begränsar sin plastanvändning med tyg- eller papperskassar, och den plast som ändå tas hem sorteras i högre utsträckning som den ska på återvinningsstationen.

Men som med alla miljöåtgärder blir det effektivast om man inriktar sig på tillverkningen. Det är trots allt en liten del av plasten som hamnar i vattnet, två-tre procent av världsproduktionen på drygt 300 miljoner ton. Det räcker ändå för att nästan alla havsfåglar ska ha platsrester i magsäcken och för att hela öar av plast ska flyta omkring i världshaven. Detta är inte ett isolerat problem som lätt kan städas undan. Det har visat sig att minst 1 000 olika mikroorganismer lever på plast från ”öarna” och detta påverkar havens hela ekosystem.

En stor del av problemen kan åtgärdas med lagstiftning, det visar till exempel det tidigare bruket av freoner i kylskåp och sprejflaskor. En bra början vore ett förbud mot plastpåsar i dagligvaruhandeln.

Regeringen ska ha heder av att havskonferensen blir av. Vice statsminister Isabella Lövin (MP), dessutom minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, har rätt profil och hög trovärdighet efter sin bok Tyst hav (2007) och sitt arbete för hållbart fiske under tiden som EU-parlamentariker (2009-2014).

Klimatfrågan ligger som en filt över konferensen i New York och kommer inte att vara löst på fredag. Men här kan tillföras nya kunskaper till hjälp för det fortsatta klimatarbetet, där påverkan av världshaven är en central fråga. En deklaration om krig mot nedskräpningen skulle dessutom visa på förmåga till samarbete i globala frågor, vilket vore synnerligen lämpligt just nu. Ju mer man tänker på det, desto bättre tajming har Sverige och Fiji faktiskt haft.