Moderata ungdomsförbundet, MUF, tror sig möjligen stå för en mycket radikal form av liberal politik när man föreslår att allt – bokstavligen allt – offentligt stöd till kultur ska avskaffas. I så fall har man missförstått liberalismens grundläggande innehåll. Konsekvensen skulle bli ett samhälle där kultur förvandlas till en hobbyverksamhet för överklassen, som ordföranden i riksdagens kulturutskott Christer Nylander (L) skrev i Svenska Dagbladet i måndags.

Visst kan man minska skattetrycket rejält om man avskaffar alla former av stöd till bibliotek, konsthallar, teaterscener, konserter, bildningsförbund och annat. Man kan minska det ännu mer om man också drar in den offentliga finansieringen av skolan eller sjukvården. Varför ska människor betala skatt för att finansiera behandlingen av andras sjukdomar – det räcker väl att man betalar marknadspriset för medicin och operationer om man själv råkar bli sjuk? Och varför ska man betala skatt för att barn som man inte ens känner ska kunna gå i skolan?

Ja varför? Det enklaste svaret, som nog räcker för de flesta, är förstås att det faktiskt finns gemensamma intressen som måste ses som överordnade varje enskild människas intresse av att behålla hela sin inkomst själv. Vi har alla fördel av att det finns skola, sjukvård och annat som är tillgängligt för var och en, oavsett inkomster och förmögenhet. Sen kan detaljerna, kostnaderna och inriktningen alltid debatteras och skifta med de politiska majoriteterna.

Men man kan också följa en mer specifikt liberal argumentering för varför kulturen bör kunna få offentligt stöd. Det handlar om människosynen, om liberalismens ambition att skapa samhällsförhållanden som låter den enskilda människan utvecklas, överraska, kanske bli något helt annat än vad hen själv hade trott från början.

Ett sådant samhälle förutsätter givetvis alla de mänskliga fri- och rättigheter som vunnits efter en ofta lång kamp mot auktoritära krafter. Likaså behövs en fri ekonomi och frihet att själv kunna välja utbildning, arbete och bostadsort, liksom det behövs skola, vård och omsorg och någon form av trygghetssystem.

Men kulturen då? Vill man vidga den enskildes möjligheter att utvecklas och leva ett rikare liv så behövs också tillgång till upplevelser av många olika slag, i synnerhet sådana som inte självklart ingår i det vardagliga livet. Exakt vilka dessa ska vara kan ingen fastställa i förväg, det viktiga är mångfalden och tillgängligheten.

Alla hem har inte välfyllda bokhyllor. Men vi behöver alla få möta nya världar och delta i ett brett och levande samtal om samhället och oss själva. Därför behövs offentligt stöd till kultur i olika former, för att vidga livschanserna för alla.

Håkan Holmberg