Det gäller den svenska bostadsmarknaden, och att de svenska hushållen tillhör de mest skuldsatta i världen. EU-kommissionen presenterade på torsdagen sin rapport för 2015 där Sverige räknas till riskländerna, strax bakom de verkliga krisländerna. Och det är just skuldnivåerna som gör att Sverige numera har sällskap av Spanien och Irland, i kategorin länder med ”obalanser”.

En svensk expertpanel hade mött upp vid ett seminarium i Europahuset i Stockholm i går, arrangerat av Fores. Kanske skulle de kunna förklara något för EU-kommissionen, om de specifika svenska förhållandena och varför skuldnivåerna ändå är acceptabla? Men icke. Svenska bostadspriser ökar mer än någon annanstans i Europa, från en redan hög nivå. På tio år, inklusive en global finanskris, har bopriserna i Sverige fördubblats medan de ökat med 2-3 procent i Tyskland. Alla ser problemen med detta.

Riskerna måste minskas och enigheten är nästan lika stor om receptet. Beskattningen för bostäder och bolån, ränteavdragen, fastighetsskatten och reavinstskatten, måste reformeras. Byggandet bör öka ytterligare, men framför allt måste de bostäder som finns användas effektivare. Rörligheten måste förbättras och hyresregleringen slopas eller reformeras. Och så måste kreditgivningen bli ännu mer sund. Bolånetaket och de nya amorteringsreglerna (från 1 juni) räcker inte.

Riksbanken i Sverige förordar striktare långivning genom att lånen sätts i relation till inkomsten. Du får helt enkelt inte låna mer än i proportion till din disponibla inkomst. På detta sätt lyckades Irland i fjol hejda de ökande bostadspriserna. Från en låg nivå efter finanskrisen hade de exploderat i området kring Dublin. Hushållens skulder närmade sig svenska nivåer men föll tillbaka efter att de nya reglerna införts.

István Székely, EU-kommissionens Sverigeansvarige, anser att detta är vägen att gå också för Sverige. ”Svensk ekonomi är mycket robust, en av de bästa i världen. Allt fungerar som det ska och utvecklingen går i cykler som den ska. Allt utom skuldnivåerna för hushåll och även företag som bara ökar. Det är ett avgränsat problem, men det kan få mycket stora konsekvenser om ingenting görs”.

Varför går det då inte att göra det som måste göras? En ledtråd kan vara att Irlands regering straffades hårt i valet nyligen, trots EU:s högsta tillväxt. Svenska politiker är också mycket mer benägna att ta ansvar för statens finanser än för hushållen, där man snarare eldar på utgifterna.

”Vi sitter nog här om fem år igen”, säger KTH-forskaren Björn Hasselgren i ett utbrott av cynism. Han menar att merparten av befolkningen är nöjda med sakernas tillstånd. De har jobb och äger bostäder som ständigt ökar i värde. ”Det är enda sättet att förstå varför vi inte gör något”, säger han.

Regeringen och oppositionen måste reformera bostadsmarknaden i samförstånd. Om de misslyckas, eller om vi väljare vänder sig till mer populistiska alternativ, då kommer nästa generation att ställa oss alla till svars. Ni visste vad som var fel. Varför gjorde ni ingenting?