Delmon Haffo är inte någon tillfällig inhoppare på Moderaternas partikansli, utan en person med lång erfarenhet från både partiet och ungdomsförbundet. Han har arbetat som sakkunnig i statsrådsberedningen och Europaparlamentet. Och han är inte ensam om de attityder som i går gjorde att han fick lämna sin tjänst med omedelbar verkan.
På det Youtube-klipp där Haffo kallade socialförsäkringsministern för ”hora” hörs också åhörare som flabbar uppskattande. Haffo har haft i uppdrag att lära partimedlemmar att vara mer aggressiva på sociala medier – direkt underställd partiets kommunikationschef Per Nilsson. Haffos språkbruk och kvinnoförakt är symptom på ett större problem, just nu inom Moderaterna men knappast begränsat till M.
Historien börjar nämligen inte här. Åren före valet 2014 lanserades vänsterbetonade sajter som Politism och Alliansfritt, med ett tilltal som partierna själva inte ville använda. Reaktionen från andra sidan lät inte vänta på sig. Den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali började attackera ”vänstern” med samma metoder, ibland med ett slags humor, ofta med brutala formuleringar.
Bali blev mäkta populär bland den sorts moderata gräsrötter som tycker att allt är tillåtet om det riktas mot Socialdemokraterna. Så vitt man kan förstå är det här som förklaringen ligger till den satsning på aggressiv närvaro på sociala medier som partiet nu bestämt sig för att genomföra i egen regi. Nilsson och Haffo har rest runt i landet för att berätta hur man gör – ända till till i torsdags när Youtube-klippet blev känt.
Urspårningen är total och självförvållad. Och det är viktigt att förstå att det finns en sorts logik där uppskruvade och grova ”debattinlägg” från det ena hållet följs av ännu grövre påhopp från den andra sidan till dess att det inte längre handlar om debatt utan enbart om personliga smädelser. Den sorts förolämpningar som skolorna försöker hålla tillbaka genom sitt värdegrundsarbete blir ett normalt sätt att uttrycka sig för personer i etablerade partier.
Vi kan inte ha ett politiskt klimat där de som gör anspråk på att få leda landet offentligt uttrycker sig som Delmon Haffo har gjort. Den tillfälliga popularitet man kan vinna i vissa kretsar blir samtidigt förödande för det långsiktiga förtroendet.
I Moderaternas fall finns ett uppenbart samband mellan detta haveri och den allmänna rörelse högerut i den ena frågan efter den andra som präglat partiet efter Fredrik Reinfeldt. Bromsas inte detta så löper partiet en verklig risk att gå ned sig för lång tid och spela bort både sitt eget förtroende, förtroendet för alliansalternativet i stort och för politik som seriöst arbete. Det är Anna Kinberg Batras ansvar att nu bryta med den interna partikultur som fått frodas alldeles för länge.
Håkan Holmberg