Engagemang för klimat och miljö är ingen ursäkt för att svaja i värderingsfrågor. I november har intresset dragits till den internationella organisationen Extinction Rebellion, ER. Rörelsen har i första hand varit synlig i Storbritannien och Tyskland, men finns numera också i Sverige.

Mest häpnadsväckande hittills är en intervju med rörelsens brittiske initiativtagare, Roger Hallam, i Die Zeit. Han beskrev då Förintelsen som ”just another fuckery” – som något tämligen normalt i världshistorien och inget värt att ägna särskild uppmärksamhet. 

 

Rörelsens tyska gren förklarade genast att Hallam hädanefter inte var välkommen i Tyskland. Det var givetvis ofrånkomligt. Men hur kunde han alls uttala sig på detta sätt?

Om Hallam hade haft en medveten ”rasbiologisk” världsbild så hade han säkerligen formulerat sig annorlunda, och ännu mer chockerande. Men det finns samtidigt ett inslag i en viss extrem form av ”ekologism” där människan enbart ses som något icke önskvärt.

 

Att antalet människor drastiskt minskar kan då rent av uppfattas som ett angeläget mål – om det skulle ske genom organiserat massmord eller folkmord spelar mindre roll. Beklagligt, visst, men inget att bli särskilt upprörd över: ”Just another fuckery”.

Det är naturligtvis bra att den tyska grenen av ER har tagit avstånd från Hallam. Men ER som helhet har också andra anmärkningsvärda ståndpunkter. Väljarnas valda företrädare ska således kontrolleras av ett maktsystem utanför den vanliga demokratiska politiken.

 

Man utlovar en ”deltagande, demokratisk process” som ska leda fram till en ”ny grundlag präglad av ”äkta demokrati och en ekonomi som maximerar välmående och minimerar skada” (SvD 17/11 och 19/11. Den nya grundlagen ska, konstaterar Maria Ludvigsson på tidningens ledarsida den 20 november, tas fram av slumpvis utvalda medborgare (Citizen´s Assembly) som ER anser vara mer representativa än dagens valda församlingar.

Men vem, mera bestämt, väljer ut dessa medborgare, och hur? Sådant får vi inte veta.

 

Nu finns ju redan en grundlag, inte bara i Sverige. Den som vill ändra grundlagen eller ändra något annat som gäller hur landet styrs har sin fulla frihet att bilda opinion och ställa upp i val. Blir resultatet inte bra så kan väljarna ändra inriktning i former som ger alla möjlighet att påverka resultatet.

Bakom retoriken om ”äkta demokrati” och större representativitet göms ett system där de politiska makthavarna inte längre kan kontrolleras. Varför skulle sådan ansvarsfrihet vara bra för klimatet?