KOLUMNIST BO PELLNÄS. Våra militära förband på kompaninivå och högre hade utrustning för mätning av radioaktivt nedfall. Det fanns skyddsdräkter för indikeringspatruller och vi kunde sanera kontaminerade materiel och personal.

Allt detta försvann på 80-talet, vilket sannolikt var rimligt då där fanns ett samband med INF-avtalet som slöts mellan presidenterna Reagan och Gorbatjov 1987. Detta gav en nedrustning av medeldistansrobotar och blev början till slutet på det kalla kriget. Nu hävdar USA att ryssarna brutit mot avtalet och har därför sagt upp det. En nyproduktion av kärnvapen och en utplacering av medeldistansrobotar, amerikanska i Asien och ryska med en inriktning mot Europa, blir troligen följden.

Vi kan se att ryssarna driver en hotfull propaganda, som ropar ut att man är beredd att använda kärnvapen för att hävda ryska intressen. Nyligen spreds information på nätet om en ny rysk ubåt, Belgorod, som sägs få sex torpedliknande missiler ombord, vardera om 100 megaton, dvs motsvarande 100 miljoner ton trotyl. (Hiroshima-bomben hade tjugotusen tons styrka). De sägs kunna fjärrdetoneras utanför fiendens kust, där de skapar en oerhörd tsunamivåg och ger ett radioaktivt nedfall av vattendroppar som skulle täcka en hel kontinent. Innan man förlamas av fasa inför detta nya bevis på människors destruktiva vansinne, så är det klokt att erinra sig begreppet ”MAD”.

Under det kalla kriget med alla dess tusentals kärnvapen levde vi nära katastrofens avgrund. Samtidigt fanns en djup diskussion om hur man bäst skulle kunna undvika ett kärnvapenkrig. Alla överväganden utmynnade i en tydlig slutsats: Kärnvapnen måste konstrueras, lokaliseras och skyddas så att det blev omöjligt för någon part att genomföra ett överraskande anfall, utan att samtidigt riskera ett helt förödande svarsangrepp från den andra sidans överlevande vapensystem.

De nya atomubåtarna med kärnvapen blev en avgörande faktor i det som så absurt träffande kom att kallas ”MAD”, Mutual Assured Destruction” (ömsesidigt säkerställd förödelse). Enorma ekonomiska resurser satsades från båda sidor på en teknisk utveckling för att bättre bekämpa anfallande missiler, men även för att öka chanserna att penetrera motståndarens försvar. Rustningskostnaderna var en av flera faktorer som knäckte Sovjets ekonomi.

De nya domedagsvapen som ryssarna nu hotar med ändrar inte terrorbalansens grunder. MAD är fortfarande ett orubbligt faktum. För ett förstaslag mot USA är de oanvändbara, eftersom tillräckligt många amerikanska missiler därefter ändå skulle kunna avfyras och utplåna allt liv i Ryssland.

Men de väcker förstås den oro vi kan känna, den som vi ofta undertrycker, kring riskerna för falska alarm och möjliga panikåtgärder hos en statschef. Ett nytt kärnvapenavtal är därför en nödvändighet. Ett som även Kina undertecknar.