Sveriges ledande politiker fick kanske fel signaler härom veckan, när de ställde sig på Almedalens scen och blickade bort mot Kruttornet och början på Visby ringmur. Kanske tänkte de att det var på så sätt Visby blev en betydande handelsstad på medeltiden. Men det var ju naturligtvis så att muren kom först, på 1200-talet som skydd i konflikten mellan staden och det gotländska alltinget. Och att handeln mellan städerna i Hansan började blomstra hundra år senare – trots muren.
I tider av politisk stabilitet har människan alltid rivit hinder för att kunna öka utbytet och därmed välståndet. Sedan har de byggts upp igen i oroliga tider när de olika folken åter valt att vara sig själva närmast. Detta kan appliceras också på efterkrigstidens Europa. Det började med en gemensam marknad för kol och stål 1952, vilket sedan gradvis utvidgades till ett större gemensamt handelsområde som blev den Europeiska unionen (EU).
Den inre marknaden blev särskilt effektiv från 1985 och framåt genom Schengensamarbetet, som innebar att gränskontrollerna avskaffades. 22 EU-länder samt Norge, Schweiz, Island och Liechtenstein har anslutit sig till Schengen.
Terrorhot och migration är det som har fått murarna att börja byggas igen. Frankrike och presidenten Nicolas Sarkozy spelade till en början huvudrollen. I juli 2005 upprättades tillfälliga gränskontroller i Frankrike till följd av attentaten mot tunnelbanan i London. Och 2011 ville Frankrike och Italien återinföra nationella kontroller sedan migrationen från Nordafrika ökat.
Sedan har det fortsatt och i fjol stängdes gräns efter gräns i Europa. I januari i år införde också den svenska regeringen tillfälliga gränskontroller vid vissa gränsövergångar, som Öresundsbron. Även svenska och danska medborgare måste sedan 4 januari ha giltig id-handling vid en kontroll. De tillfälliga kontrollerna förlängdes med en månad i taget under vintern och våren, men regeringen har nu beslutat att de ska gälla till och med 11 november i höst.
Beslutet grundar sig på den sexpartiöverenskommelse från i höstas som syftade till att begränsa antalet asylsökande i Sverige genom att lägga den svenska asylpolitiken på ”EU:s lägstanivå”. Gränskontrollerna var en viktig del av strategin för att avskräcka flyktingar att ta sig hit. Och på så vis har det fungerat. Att det nu finns mycket färre asylsökanden i EU har framför allt andra orsaker, men givetvis fick kontrollerna många att tänka om i stället för att göra den långa resan norrut.
Den som förordar en skärpt flyktingpolitik tycker kanske att gränskontrollen till Danmark är något som inte får stora konsekvenser för andra än flyktingar. Att ta fram körkortet på tåget till Kastrup eller Köpenhamn går ju fort. Eller?
Nej, alla de varningar som kom från exempelvis näringslivet i Öresundsregionen inför kontrollerna verkar bli sannspådda. Visst kan man vänja sig vid att ”ta fram körkortet” men sammantaget innebär kontrollerna just de tidsfördröjningar man varnat för. Vilket på sikt leder till mindre handel och färre jobb. Ingen vet ju när de tillfälliga kontrollerna kommer att upphöra och det blir omöjligt att planera för framtiden i den region där 26 procent av Sveriges och Danmarks sammanlagda BNP produceras.
Karin Winter, doktorand på KTH, visar i en ny studie att restiden Malmö-Köpenhamn förlängts från dryga halvtimmen till 75 minuter. Tidsförsämringen är inte det enda problemet, utan kvaliteten på resorna (trängseln och stämningen) har försämrats drastiskt. Av 900 intervjuade dagpendlare uppger 71 procent att de påverkats mycket av att få mindre tid hemma. Och 64 procent säger sig vara mycket påverkade av ökad stress.
Det går redan nu att slå fast att priset för permanenta gränskontroller skulle bli mycket högt. Det går inte längre att se mellan fingrarna med att den inre marknaden kommer att lida obotlig skada av de nya murarna. Detta måste tas med i beräkningen vid nästa beslut om kontrollerna. Förhoppningsvis har det diskuterats redan där i Almedalen, innanför Visbys antika mur.