Den dåvarande alliansregeringen påbörjade arbetet med att utvidga offentlighetsprincipen till att också gälla friskolor.
Förslaget är logiskt. Friskolorna finansieras av gemensamma medel och bör därför stå under samma förpliktelser som annan skattefinansierad verksamhet.
Men när den rödgröna regeringen nu vill driva igenom förslaget ställer sig Centerledaren Annie Lööf kritisk till det.
En ”hetsjakt” mot friskolor och ett ”angrepp” mot den fria företagsamheten, sa hon i riksdagens senaste partiledardebatt.
Att förslaget skulle hota den fria företagsamheten är kvalificerat struntprat. Offentlighetsprincipen medger sekretess för bland annat affärshemligheter.
Branschföreningen Friskolornas Riksförbund varnar i sin tur för att förslaget kommer innebära administrativa bördor till den grad att skolor skulle behöva lägga ner.
Att kommunala skolor har klarat sig väl, trots dessa påstått enorma bördor, behandlar de inte.
Offentlighetsprincipen har stärkt rättsstaten och den demokratiska utvecklingen i hundratals år. När handlingar får begäras ut minskar risken för att missförhållanden uppstår - och de missförhållanden som faktiskt uppstår upptäcks lättare.
Och missförhållanden har ju stundtals uppstått i inte minst friskolesektorn. Oseriösa aktörer som skött ekonomin så illa att elever behövt byta skola mitt i terminen. Betygsutdelning som inte motsvarar elevernas faktiska kunskaper och som förstör skolans likvärdighet. Nedskärningar i skolhälsan, för att nämna några exempel. Behovet av allmän insyn i sektorn är helt uppenbart. Det vore hedervärt och skulle stärka branschens trovärdighet om dess aktörer själva hade medgett det.
Såsom nästan helt finansierade av skattekassan är friskolorna inte som vilka privata företag som helst. Och det är Annie Lööf väl medveten om. De är del i den generella välfärdsstaten och har inte bara sina aktieägare att sörja för. Det förpliktar.
Därtill medför inte offentlighetsprincipen såsom den är utformad i dag några egentliga sanktioner när den inte efterföljs. Det enda som kan hända är egentligen att man kan få en skarp tillsägelse av Justitieombudsmannen.
Det är bra att det finns partiledare som Annie Lööf som ivrigt bevakar näringslivets intressen. Det behövs som komplement till politiker som gör det motsatta. Men som ledande politiker bär hon ansvar för landets alla medborgare. Det framstår som en gåta till vems gagn utebliven offentlighet och insyn i friskolesektorn egentligen är.
Pontus Almquist