Den moderata veteranen Gunnar Hökmark sätter ord på mångas tankar när han frågar sig varför Centern och Liberalerna vill ha sin politik genomförd av Stefan Löfven (S) i stället för av Ulf Kristersson (M) (DN Debatt 4/12). En annan vanlig frågeställning på samma tema är hur man kunde rösta nej till Kristersson som statsminister samtidigt som man nu är beredd att släppa fram Löfven. Vilket lag spelar ni i, Annie Lööf och Jan Björklund?

I SCB:s stora partisympatiundersökning som presenterades på tisdagen ligger Liberalerna marginellt över fyraprocentsspärren samtidigt som Socialdemokraterna rycker fram till 30,5 procent (+2,0 sedan valet). Centern ligger kvar på sitt valresultat, men Annie Lööf rasade när SVT/Novus mätte förtroendet för partiledarna i helgen. Ny på förstaplatsen är KD:s Ebba Busch Thor, den mest högljudda kritikern mot C och L.

Alliansen som helhet har förlorat mark till de rödgröna partierna sedan valet. De fyra partierna har tolkat valresultatet på två diametralt olika sätt och utgör därför inget alternativ för väljarna i dag. Socialdemokraterna har agerat åskådare och hittills vunnit på det.

Med 143 mandat mot de rödgrönas 144 skulle en alliansregering vara beroende av stöd från Sverigedemokraterna i varje riksdagsvotering de närmaste fyra åren, till exempel för de åtta budgetpropositionerna. Björklund och Lööf sade under hela valrörelsen att de inte tänkte göra sig beroende av SD och fullföljer nu detta. Ett valnederlag är ett valnederlag, om än knappt.

Moderaterna och Kristdemokraterna gör motsatt bedömning. Den officiella förklaringen är den att SD ska synas i sömmarna, om de föredrar höger- eller vänsterpolitik. Men SD är varken höger eller vänster. I den ekonomiska politiken är de populister som vill bekosta allt från vård och a-kassa till skattesänkningar med minskade kostnader för migration. För exempelvis utrikes-, kultur- och mediepolitik har de helt andra mål än alla andra partier.

Det är för tidigt att utropa Stefan Löfven till segrare, och för tidigt att dödförklara alliansen. Centern har ännu inte ens beslutat sig för att inleda förhandlingar med S. Flera regeringsalternativ återstår att köra i botten innan de kan uteslutas. Men att Björklund och Lööf skulle byta position angående SD är svårt att tänka sig.

Sverigedemokraterna har vuxit när de uteslutits från politiskt inflytande i Sverige. Men de kan också växa om de tas in i värmen, det visar exemplet Danmark. ”Damned if you do, damned if you don’t” är ett uttryck som är gångbart för C och L i dessa dagar. Men något måste ju också en politiker tro på. Det sägs löna sig i längden, om än inte i den närmaste opinionsmätningen.

Lite mer press på Löfven och Kristersson för att vi inte fått en regering på snart tre månader vore klädsamt. Lööf och Björklund har gjort en del borgerliga väljare besvikna, men något svek kan de inte anklagas för.