Han är en av dem som Expressen intervjuat i sitt avslöjande reportage om Sverigedemokrater med anknytningar till än mer högerextrema rörelser.
Det är ett uttalande som jag väntat på ända sedan Jimmie Åkesson proklamerade ”nolltolerans” mot rasism. Varpå SD förstås ändå fortsätter sin rasistiska politik genom att baka in den i begrepp som ”kultur” och ”identitet”, och genom att försöka få oss att tro att islamofobi skulle vara något annat än rasism.
En skillnad mot tidigare - minns kampanjen ”vi säger vad du tänker” - är att partiets företrädare nu blivit noggrannare med att skilja på vad de säger utåt, och vad de yttrar internt.
Inom nazistiska Svenskarnas parti finns de som hävdar att många i SD avundas SVP för att de senare kan säga rent ut vad de tycker om exempelvis invandrare. Det berättade Jonathan Lehman vid ett av tidningen Expos tre seminarier i Visby på tisdagen.
Samtidigt framhåller de två största svenska nazistsammanslutningarna, SVP och Svenska motståndsrörelsen, att SD fungerat som en murbräcka för deras åsikter och agenda. Nazisterna ger oss alltså en delförklaring till den otäcka normaliseringsprocess som vi sett allt fler exempel på den senaste tiden.
Nolltoleransregeln ingår förstås i en strategi. Men den uppskattas inte av alla SD-anhängare. Och efterföljs inte heller. Partipiskan viner, utrensningarna fortgår. Grodorna hoppar och svängdörrarna rör sig flitigt mellan SD och än mer extrema rörelser. Minns till exempel att Kent Ekeroth (SD) bjöd rasisten Robert Spencer, som bland annat förnekat folkmordet i Srebrenica, hit till Almedalen 2010.
Inget kommer att förändras, för SD har aldrig gjort upp med sitt förflutna - en 25 år ung historia med rötter i nazism och Bevara Sverige Svenskt. Expressens och Expos granskning, liksom Expos nyligen utgivna vitbok 1988-2014, visar att den bruna historien alltjämt är närvarande i partileden.
När Sverigedemokraternas ungdomsförbund inför EU-valet producerade en video med nazistisk estetik och rasbiologiskt budskap (”vit” kamoufleras med begreppet ”europeisk”) manifesterar man inte bara partiets alltjämt närvarande förflutna. Man förebådar dess framtid.
Sannolikt kommer de interna konflikterna att öka. Kanske spricker partiet? Här finns nämligen de som vill skapa ”oberoende Sverigedemokrater” för att undkomma partipiskan, liksom starka sympatier med exempelvis högerextrema ideologer (så kallade identitärer) som tror på kopplingar mellan kultur och biologi. Och så har vi Åkesson och hans krets, som så gärna vill tillhöra eliten, i maktens finrum. Och som följaktligen börjar ses som PK av vissa av de egna. (Trots att de nu tänker samarbeta med antisemiter i EU...)
Så länge SD finns är det viktigt att komma ihåg: partiets grundbult är, och har alltid varit, rasism.
Maria Ripenberg Ledarskribent