Almedalsveckan är över och så även partiledarnas årliga tentamensdag. Under första veckan i juli varje år får de varsin, med fullt mediauppbåd och lansering av ett reformförslag. Slutligen ett tal som ska indikera den riktning partiet vill att Sverige tar. Men vad tycker examinatorn, alltså väljaren, om politiken som förs fram? Och om det nya politiska landskapet? Men framför allt, vem vill de helst campa med?

Opinionsundersökningsföretaget Inizio publicerade i dagarna sin något alternativa opinionsundersökning som tittar på hur uppskattade partiledarna är som personer. Väljarna frågas bland annat vem de helst vill bjuda på fest, bygga en Ikea-möbel med, eller ha som chef. Ebba, Jimmie, Stefan och Jonas ligger bra till i flest kategorier, medan de gröna språkrören bottennoterar i samtliga mätningar.

Under de senaste årens valrörelser har ett stort fokus legat på partiledarna som personer. Barndomar och familjeförhållanden ska avhandlas, liksom "personen bakom masken", som journalisten Martin Wicklin uttryckte det i SR:s intervjuserie under riksdagsvalet. Det har dessutom blivit lätt för partiledare att diktera bilden de vill ge av sig själva genom sociala medier. Ebba Busch Thor visar sitt liv som ung småbarnsmamma för sina 106 tusen följare, och politiken tillåts smidigt att smälta in i vardagen när Ebba springer från riksdagsgruppsmöte till nattning. Vore det inte för vissa politiska budskap som smygs in här och där skulle hon lika gärna kunnat vara en influencer med krävande jobb. Personen bakom masken är tydligare än politikern Ebba Busch Thor.

Historiskt har svenska väljare lagt mindre vikt vid vilken person som företräder ett parti än vad man gör i exempelvis USA. Där är personkulten stark och partiet är snarare en sammanslutning av liktänkande som under ett gemensamt paraply bildar opinion. En bra kandidat kan lyckas bättre med att locka väljare än ett bra partiprogram. Svenska partier strävar efter samsyn och tydliga, gemensamma idéer. Det är sällan färgstarka oliktänkare hyllas internt. Vänsterpartiet i Stockholm förbjuder personvalskampanj och gick så långt att den internt kritiserade Amineh Kakabaveh ombads ta avstånd från de affischer som sympatisörer satte upp i hennes valkrets.

Inizios undersökning kan tyckas fånig, men kanske kan de ge oss en indikation om vart vår politiska personkult är på väg. Två partiledare som väljarna gärna spendera tid med, Ebba respektive Jonas, företräder partier som gjort lyft i valet. Samtidigt vill väljarna varken umgås med eller rösta på Miljöpartiet. Om en skicklig partiledare kan locka fler att intressera sig för politik är det toppen, men instagramföljare blir inte nödvändigtvis väljare. Politiken får inte bli en popularitetstävling där sakfrågorna hamnar i skymundan.