Oljebolaget Preem vill som bekant bygga ett nytt raffinaderi i Lysekil på västkusten. I två instanser har man fått ja till verksamheten, senast i går av mark- och miljööverdomstolen. Men det kan ändå bli nej till slut. Under processens gång har beslutet tagits över av regeringen och där sitter som bekant ett parti, Miljöpartiet, som inte vill se en upprepning av brunkolsfiaskot från den förra mandatperioden.
Skälet för regeringen att säga nej till Preemraff är enkelt: Koldioxidutsläppen ska minskas och den nya anläggningen innebär ökade utsläpp med en miljon ton per år. Skälet för domstolen att säga ja är lika enkelt: Verksamheten ingår i EU:s handel med utsläppsrätter och bestämmelserna i den nationella miljöbalken kan därför inte tillämpas.
Det är en grov ironi att Sverige, som drivit på för en reformerad handel med utsläppsrätter i EU, nu bidrar till att underminera samma system. Förutsatt att regeringen säger nej, då, men varför skulle man annars ha tagit över ärendet i höstas? I atmosfären tittar koldioxidmolekylerna på, och ser kamrater stiga upp från raffinaderier i andra länder, inte lika effektiva och utan de klimatinvesteringar som utlovats av Preem.
Huvudsaken är att utsläppen inte kommer från oss och att vi kan uppfylla Parisavtalet, resonerar regeringen, utan en tanke på klimatet.
Det finns fler offer för den sortens klimatpopulism. Den fria etableringsrätten är ett exempel. Så länge det finns bensinbilar och flygplan måste det finnas företag som erbjuder den service som behövs. Politikens roll är att minska utsläppen till noll, inte att göra det svårt för alla som försöker göra det så bra som möjligt på vägen dit. Beteendet i Lysekil reser också frågetecken om rättsstaten Sverige. Törs man investera där? Vilka politiska vindar blåser för tillfället?
Miljövännerna kan ta det lugnt. Efter regeringens besked finns det nya instanser som kan få ärendet på sitt bord, Högsta förvaltningsdomstolen och möjligen också EU-domstolen. ”Ett beslut där kan dröja ett par år”, tror Jonas Ebbesson, professor i miljörätt (DN 15/6). Sammantaget ser det alltså bra ut för det lilla men inflytelserika MP. Ingen oljekladdig valrörelse 2022 och kanske kan viljan att producera olja i Sverige försvinna av sig själv vad det lider, med minskad efterfrågan?
Socialdemokraterna brukar värna jobben, IF Metall gör det definitivt och högljutt just i Lysekil där nyinvesteringen efter coronakrisen vore ytterst välkommen. Man gör det nog förgäves och det är ingen bra ordning, inte ens för klimatet.