Dokumentärfilmaren Tom Alandh gratuleras på sin 75-årsdag av TT. Inte oväntat har han många järn i elden, nya serier såväl som återkopplingar till gamla succéer som filmerna om missbrukaren Pia eller den funktionshindrade Martina. ”Jag är lyckligt lottad, jag är frisk och kan arbeta, vilket jag gör ganska mycket för tillfället”, säger han i intervjun.

Alandh är inte ensam. En studie av Alecta visar att 26 procent av 70-åringarna och 10 procent av 77-åringarna i dag jobbar i någon utsträckning. Skälet är framför allt den goda hälsan, att så många 70-80-åringar är fullt friska. Veteranpooler för olika tjänster växer fram som svampar ur jorden. Att dryga ut pensionen skadar förstås inte, men för många är inte extrainkomsten huvudsyftet. ”Det blir för långtråkigt att vara hemma”, säger trädgårdsarbetaren Håkan Nilsson, 69 år, till aftonbladet.se (6/6).

Det vore inget problem att konstruera ett nytt hållbart pensionssystem om de här förutsättningarna gällde alla. Tjänstemän med hyfsad inkomst kan välja att gå i pension vid 62 år och bara förlora cirka 3 000 kronor i månaden vid en inkomst på 40 000. Andra fortsätter att jobba till 67 och trappar sedan ned i önskad takt, kanske med något gammalt fritidsintresse som trädgårdsarbete.

Men skillnaderna mot andra jobb är både fysiska och mentala. Vissa är helt enkelt utslitna långt före pensionsåldern. För många är inte heller jobbet vare sig särskilt kreativt eller självförverkligande. Längtan till fredagen kom i tidig ålder och längtan till pensionsdagen kan vara närvarande i decennier.

Den politiska avvägningen består i att uppmuntra äldre att jobba, samtidigt som arbetsmiljön och andra villkor gör arbetslivet uthärdligt för alla. Sedan 1990-talet har det mestadels gått åt fel håll för många yrken, med scheman och dålig löneutveckling som gör det svårt att gå ned i tid eller att kombinera jobb och familjeliv. Alla kan inte vara lika lyckligt lottade som Tom Alandh men det ska åtminstone gå att jobba till pensionsdagen.