Jag läser med intresse och instämmande i vad Hans Norman skriver (insändare 1/10).
Först ett par tillrättaläggande. Cern-projektet var för Uppsala och Lunsen ett 1960-talsprojekt som jag hörde talas om när jag som student kom till staden. Uppsala stad förvärvade då Lunsen för ändamålet och påbörjade en vidlyftig förberedelse för att konkurrera om lämplig placering. För Uppsala och Sverige avfördes dock projektet 1969 då Cern kom att förläggas till Schweiz. För Uppsala kommun levde planen på ett ”Nysala” eller Storsävja dock vidare och Hans Norman beskriver en del om arkitekternas julafton när det gällde att beskriva hur nya Sävja skulle kunna utformas.
Ungefär då kom jag in i bilden som nyblivet stadsbyggnadskommunalråd 1976. Då gällde flera saker att rätta till i Uppsalas stadsbyggande. Misstagen i Gottsunda fick enligt min bestämda mening inte fortsätta. Södra Gottsunda som ännu inte byggts fick då en annan utformning med större variation än vad som gällt i miljonprograms-Gottsunda. Uppsalahem fick bygga bostadsrätt och hyresrätt i samma kvarter (kv Dirigenten). I Ekeby Flogsta som var nytt utbyggnadsområde prövades en ny filosofi, fjärran från 60-tal. Varsam utbyggnad i kvarter där upplåtelseformer blandades (äganderätt, bostadsrätt och hyresrätt. Som ansvarigt kommunalråd ställde jag krav på att samma inriktning skulle gälla när sedan Sävjaplaneringen gjordes om 1979. En genomtänkt och varsam utformning i fin skogsmiljö. Den nya planeringen drevs igenom, men med socialdemokratiskt motstånd. Ett nytt Gottsunda undveks.
Nu gäller andra tider men dessvärre kan man se att många vill vrida tillbaka klockan till storskalig 60-talsplanering. En sådan borde utifrån gjorda erfarenheter vara främmande för Uppsalas framtida utveckling. Skissen till översiktsplan för Södra staden måste därför förändras på avgörande punkter och senast till kommunalvalet 2022 borde nya vindar än en gång få blåsa så att Uppsalaborna än en gång kan få se att det går att påverka hur Uppsalas tillväxt i rimlig takt ska få se ut.