Insändare: Varför så svårt att få testa sig för covid?

I juli i år tillkännagavs stolt att alla som bor i Uppsala kunde få testa sig för covid. I ett pressmeddelande uppmanades alla invånare som kände sig krassliga eller trodde sig ha haft covid att testa sig. 

Idag bevittnar vi en dramatisk ökning av antalet covidfall i Uppsala och FHM har utfärdat nya restriktioner speciellt för vår region. Men kapaciteten för att testa om man har covid verkar inte ha ökat sedan i somras. Storstaden Uppsalas testningskapacitet är idag skandalöst låg, liksom förmågan att analysera proverna. Här min egen erfarenhet:

Under den gångna helgen började jag känna mig krasslig. Trött, förhöjd temperatur, täppt i näsan och ont i halsen. På måndagen fick jag ont i kroppen och tyckte mitt smak och luktsinne hade påverkats. Jag avbokade genast veckans olika sociala aktiviteter och började leta efter var man kunde testa sig för covid. Med tanke på familjen och närstående ville jag så snart som möjligt få veta om det faktiskt var covid eller bara en vanlig förkylning. 

Det första som dök upp på nätet var pressmeddelandet från i juli i år, där alla berörda Uppsalabor erbjöds att testa sig. Det såg ju lovande ut! Men en halvtimme senare, efter mycket sökande på nätet, stod det klart att verkligheten idag är helt annorlunda. Att få testa sig är svårt, riktigt svårt. Endast två platser i Uppsala erbjuder idag covid-test. En finns i centrala stan, en i Gottsunda. Båda har mycket begränsad kapacitet. Båda kräver bokning flera dagar i förväg – men ofta finns inga tider alls att boka. Och någon drop-in finns inte.

I måndags vid lunchtid fanns inga tillgängliga tider alls i centrala stan, bara i Gottsunda – och då först på torsdagen, dvs tre dagar senare. Gottsunda ligger dessutom minst en halvtimmes bussresa från vår bostad. Och enligt de nya regionala rekommendationerna ska man ju bland annat undvika att resa med kollektivtrafiken!

Hursomhelst, jag bokade en tid och gjorde testet i torsdags. På parkeringsplatsen utanför Gottsunda Centrum stod en mindre byggfutt och utanför ringlade sig kön. Alla höll avstånd, allt var välorganiserat, personalen trevlig och professionell. Men kapaciteten? En enda linje med patienter, knappast fler än 6-8 personer i timmen (troligen färre). Svar inom tre dagar, sa man. Nu har drygt tre dagar gått – och ännu inget svar. 

Vilka konsekvenser får inte detta för invånarna, för smittspridningen och för sjukvården? Hur blev det så här? När tar man äntligen krafttag?