Uppsalas bibliotek är tillsvidare stängda. Det är till nöds begripligt – även om åtminstone huvudbiblioteket med sina stora ytor och i förhållande till de få som besöker biblioteket samtidigt, borde kunna ordna smittfria utrymmen. Men den digitala verksamheten, varför är den nerstängd?
För en i 75 år läsande människa, nu inte i stånd att läsa texter, är talböcker ovärderliga. Ett telefonsamtal till Talboken, 018-727 1770, där en bibliotekarie svarar, gör hela skillnaden. Kunnigt och tålmodigt letar hon fram de titlar jag kan tänkas behöva eller bara vilja lustläsa. Några klick på hennes dator och jag kan ett par timmar senare slå mig ner i min läsfåtölj och läsa med öronen den valda boken.
Jag vet inte var bibliotekarien har sitt tjänsterum, men kan inte tro att det är i ett kontorslandskap. Med säkerhet vet jag dock, att jag i min läsfåtölj inte blir smittad av covid eller sprider någon smitta. Med tillgång till böcker blir mina dagar – och deras i samma situation – gladare och innehållsrikare. Varför är den livgivande talboken oåtkomlig?