Svar till insändare av Lars O Ericsson 10/2
Vänsterpartiet blev efter valet kommunens tredje största parti. Det har gjort att vi genom vår vågmästarroll kunnat förhandla fram allt från fritids för barn till arbetslösa och avgiftsfri simskoleundervisning för förskoleklassbarn; till sänkta sparkrav i välfärden, kommande rabattkort för seniorer i kollektivtrafiken, kompetenssatsningar i äldreomsorgen och ett stopp för en planerad totalprivatisering av personlig assistans.
Lars O Ericsson ondgör sig i en insändare att vi nu dessutom förhandlat oss till ett ytterligare kommunalråd och en ytterligare tjänst som politisk sekreterare. Irritationen bottnar självfallet i den uppenbara risken Ericsson ser framför sig att Vänsterpartiet nu kommer få än större inflytande. I sin artikel vevar Ericsson på med en helt felaktig och vilseledande retorik om att Vänsterpartiets framgångar bekostas av äldreomsorgen och att vi driver på ökade kostnader för politikerarvoden.
Sakupplysning ett: Inget annat parti har i sina budgetförslag avsatt mer resurser till äldreomsorgen än vad Vänsterpartiet gjort. Vi föreslår dessutom stopp för privata företags rätt att använda pengar avsedda för äldreomsorgen till aktieutdelningar och vill använda dessa pengar till äldreomsorgen. Men övriga partier säger nej. Och lägger istället nya sparbeting och fler privatiseringsförslag i Uppsalas äldreomsorg.
Sakupplysning två: Vänsterpartiet är det parti som mest konsekvent arbetar för kraftigt sänkta arvoden för alla månadsarvoderade politiker i Uppsala. Övriga partier är lika konsekventa i en rakt motsatt riktning. Återigen ser vi nu kommunalrådslönerna höjas, trots att de redan är tre gånger högre än vad en undersköterska tjänar. I frånvaro av övriga partiers stöd för sänkta arvoden betalar Vänsterpartiets politiker partiskatt och avstår därmed frivilligt från en betydande del av sin lön. För att vi inte tycker att man ska bli rik på politik.
Att vi förhandlat fram ett nytt kommunalråd för Vänsterpartiet är inte orimligt. Att vi nu som tredje största parti får 1,4 kommunalrådsposter borde inte vara mer upprörande för Eriksson än att det betydligt mindre miljöpartiet har 2,0 kommunalrådsposter. Att vi har fler kommunalrådsposter gör inte att det blir mindre resurser till äldreomsorgen. Tvärtom gör det, som ovan nämns, att det parti som står på äldreomsorgens sida får ännu bättre förutsättningar att kämpa för en välfärd att lita på.