Enligt reportage i UNT den 3 november godkände kommunfullmäktige i Uppsala 2 november den översiktliga planen för utbyggnad av bostäder med mera i den södra delen av Uppsala, det som kallas Uppsalapaketet. Frågan är dock om man har för bråttom.
Översiktsplanen har tidigare varit utställd och ett ovanligt stort antal remissyttranden har inkommit till kommunen. Jag har efterfrågat en sammanställning av dessa remissyttranden med kommentarer från kommunledningen. Men någon sammanställning finns inte ännu och det är heller inte möjligt att själv titta på inkomna yttranden. Mängden yttranden är så stor att det är svårt att skicka dem digitalt och coronaepidemin ställer krav på försiktighet när det gäller att besöka kommunens förvaltning.
Mitt intryck är att Erik Pelling och kommunfullmäktiges ledamöter inte hittills tagit remissyttrandena på allvar eftersom en sammanställning beräknas vara tillgänglig först i januari 2021. Men enligt nämnda tidningsnotis har beslut redan fattats om att gå vidare. Sättet att hantera remissyttrandena strider så vitt jag kan finna mot normala demokratiska ideal. Idén med remissyttranden är ju att politiker och planerare skall lyssna på dem som berörs och kommunens invånare i stort. Det verkar som att Erik Pelling och Gösta Carlén som tjänsteman vill hoppa över det steget. Med hänsyn till nämnda brister i hanteringen ur demokratisk synvinkel och de speciella omständigheterna att coronaepidemin försvårar beslutsprocessen föreslår jag att fullmäktiges beslut av den 2 november enligt ovan återtas och ogiltigförklaras.
När Pelling i UNT uttalar att ”vi måste leva upp till avtalet med staten” – som om vi inte har något val – så blir det en förolämpning gentemot alla som skrivit remissyttranden och på andra sätt engagerat sig. Det spelar ingen roll vad vi tycker.
Det kan tilläggas att Uppsalas sätt att hantera översiktlig planering är gammalmodigt och knappast förenligt med de krav som bör ställas. Man för fram ett enda handlingsalternativ som innebär extrem expansion. Normalt borde man ställa alternativ mot varandra, vilka återspeglar olika uppfattningar om önskvärd samhällsutveckling i Uppsala. Bland dessa bör finnas ett noll-alternativ samt olika nivåer för utbyggnad.
Mycket står på spel och inte minst om Uppsala vill vara ett föredöme när det gäller hållbar utveckling. Extrem entusiasm för tillväxt i befolkning och stor acceptans av ingrepp i naturmark är knappast förenlig med hållbar utveckling.