Jag har barn, syskonbarn och känner kollegors barn som går på gymnasieskolan och som anser att distansundervisningen inte alls bidrar till samma lärande som den vanliga undervisningen i klassrum.
Undervisningen är mycket tråkigare. Dynamiken och samspelet som triggar engagemanget är nästan helt frånvarande.
Bakom skärmen går det inte att ställa frågor till lärare på samma som tidigare, eftersom alla hör frågan i det digitala rummet. Ibland vill man inte vara så öppen i sitt lärande.
Det går inte att få personliga instruktioner på samma som tidigare. Detta är särskilt besvärligt i matematik.
Det uppstår en känsla av meningslöshet i det digitala klassrummet som hänger ihop med att det är nästan omöjligt att få en direkt och personlig återkoppling från lärare.
När glädjen och meningsfullheten drastiskt minskar påverkar det lärandet mycket negativt. En vän till mina barn sa: jag har inte lärt mig någonting sedan i mars.
Visserligen uppmanade Folkhälsomyndigheten att Uppsalabor inte ska åka kollektivtrafik. Men om det finns något spår av sanning i artiklarna i UNT från 28/10 ”Slopa undervisningen som sker på distans” och 29/10 ”Få verkar smittas i kollektivtrafiken”, så är det snudd på oansvarigt att undanhålla gymnasisterna klassrumsundervisning.
Betygen från gymnasiet påverkar elevernas möjligheter till framtida utbildning och arbetsliv. Det är inte bara gymnasieutbildning som försämras av distansundervisningen. Det är betydligt mer på spel. Låt därför gymnasieleverna få gå tillbaka till klassrummen nu!