Förtätningsvågen med nya bostäder rullar nu in över västra Uppsala. Vilka blir konsekvenserna och hur kan en bra medborgardialog skapas med Eriksbergsborna?

I Eriksberg sker något helt nytt. Kommunen vill placera en ny stadsdel, inuti en inbodd stadsdel. Omfattningen av denna ”invasiva” förtätning saknar motstycke inom svensk stads­utveckling.

Befolkningen nästan fördubblas. Bilar, cyklar, gående och bussar skall samsas i en kompakt stadsmiljö där rymligheten halveras. De gröna ytorna och stråken minskar. Livet mellan husen får mindre ljus och sol, mer vindar och buller och inner­gårdarna blir trängre.

Artikelbild

Madeleine Granvik

Vår forskning visar att det finns mellan 200 000 och 300 000 ”enkla” relationer som står på spel i Eriksberg.

De sociala band och nätverk som mognat i kvarteren under sju decennier mellan boende och verksamma förändras i grunden. Därför behöver konsekvenserna av förtätningen kartläggas och en utökad medborgardialog genomföras.

En massiv förtätning som den som planeras för Eriksberg kräver ambitiösa och noggranna konsekvensanalyser.

Effekter på trafik, parker, innergårdar och sociala nätverk samt trygghet, sol, skugga, ljus, vindar och ljud är bara några aspekter som blir avgörande för om stadsdelen kommer att fungera väl eller inte. En väsentligt tätare stadsbygd förutsätter en förändrad stadsbyggnadsidé. När stadsdelen utvecklades var det viktigt med måttliga hushöjder, hustjocklekar och fasadavstånd rymliga innergårdar och parker, gång- och cykelvägar i naturmark, måttlig vägtrafik, god lokal service och en avancerad grannskapsplanering. Människor behöver ljus och utblickar i bostäderna i stället för skugga, skymd utsikt och insyn. Det finns en oro för alltför många och för stora förändringar – till exempel att nya hus inte smälter in i den befintliga miljön.

Artikelbild

Fredrik Eriksson

Våra studier visar också att boende ofta blir upprörda när det kommer allt för många nya hushåll alltför snabbt – kvarters­kultur och informella regler förändras till något man inte känner igen.

Svensk och annan europeisk forskning lyfter fram både lyckade och misslyckade exempel på förtätning. Våra egna studier har visat populära förtätningsprojekt särskilt när det finns tillräcklig infrastruktur, service och omsorg, grönytor och rekreation. Misslyckad förtätning handlar om stora eller höga huskroppar som står för nära varandra, ökad trafik och buller, grönytor som försvunnit, sämre kollektivtrafik och färre parkeringsplatser.

Artikelbild

Per Hedfors

All förtätning höjer trafiktrycket – särskilt när gamla stadsdelar förtätas massivt.

Alla trafikslag påverkas: gående, cyk­lister, bilar och bussar skall samsas på mindre ytor. Fördubblad biltrafik kräver bättre säkerhet, lägre hastigheter, mer p-platser och fler bilrörelser, vilket sätter hög press på den miljövänliga gång- och cykeltrafiken och busstrafiken som får längre turer. Barn och ungdomar blir särskilt utsatta.

Artikelbild

Tuula Eriksson

Under två decennier har vår forskargrupp studerat hållbarhet i olika svenska stadskärnor, förorter och stadsnära småorter. Vi har analyserat energi- och vattenförbrukning, vad det kostar att bo och förvalta, grönytornas betydelse, tillgång till bussar och affärer, trygghet och grannrelationer, kultur och estetik i vanliga bostadsområden.

Det senaste decenniet har vi särskilt utrett konsekvenser av förtätning – positiva och negativa. Vi delar Boverkets uppfattning att förtätning kan vara positivt – men också dess oro för negativa konsekvenser: minskad tillgång till ljus och grönska, ökande boendekostnader, förvärrad segregation med mera.

I Uppsala kartlägger vi effekter av förtätning i ett 20-tal stadsdelar, där planerna för Eriksberg kommer att studeras särskilt.

Ofta är samrådsprocessen för kort för att få fram boendes och lokala aktörers kunskaper om platserna och för att skapa en lokal gemensam bild av möjligheter och risker bland stadsdelens invånare.

Boverket förklarar i ”Medborgardialoger” motiven till samråd: att ta vara på lokala erfarenheter, att förankra beslut för att undvika misstag och därmed höga anpassningskostnader i efterhand. Man vill också följa lagstiftarnas avsikter om ett verkligt demokratiskt inflytande i planprocessen.

Korta betänketider försvårar ofta brett deltagande i medborgardialoger. Sådana dialoger kräver ordentligt med tid för medborgarna att hinna reagera på information och planer. De behöver startas i god tid för att nå också dem som inte går på informationsmöten.

Vi har tagit del av kommunens preliminära program för Eriksberg.

Vi ser ett akut behov av ett nytt, tillräckligt omfattande samråd med dem som bor och verkar i stadsdelen.

Omfattningen och närgångenheten i den föreslagna förtätningen kräver särskilt mycket tid och en utökad medborgardialog behövs med högt deltagande från stadsdelens medborgare, skolor, vårdinrättningar, kulturverksamheter, butiker och samhällsservice.

Boverket har gett ut en vägledning för både planerare och medborgare om ”Medborgardialog” som förklarar hur man kan och bör göra. Boverket menar att dialoger oftast bör ske före formellt samråd enligt Plan och Bygglagen och ger några goda exempel.

En fungerande förtätning i Eriksberg kan bara utvecklas efter konsekvensanalyser och tillsammans med dem som bor och verkar där. Detta kräver tid – men då kan stadsdelen blomstra.

Utan tillräckliga dialoger väntar kostsamma misstag, trafikkaos och förstämda medborgare.

Per G Berg, professor i landskapsarkitektur – Uthållig Samhällsbyggnad, forskningsledare Forskningsprojektet Vertikal Förtätning SLU

Fredrik Eriksson, forskningsassistent Vertikal Förtätning SLU

Madeleine Granvik, docent i landskapsplanering, forskare i Vertikal Förtätning SLU

Per Hedfors, agr dr i landskapsarkitektur, planerare Östhammars kommun SLU

Tuula Eriksson, sociolog och forskare i Vertikal Förtätning SLU