I Sverige blir desinformation allt mer vanligt. Halvsanningar och ibland rena lögner sprids likt löpeldar på sociala medier. Internet­operatörer attackeras och får sina tjänster nedsläckta på grund av cyberattacker och försök till de­stabiliserande attacker mot Sverige har ägt rum. Vi är i dag inte tillräckligt skyddade mot vare sig det ena eller det andra.

Ett av de senaste fallen av desinformation och försök till destabiliserande aktion mot Sverige är ett brev som verkar ha sänts från försvarsministern.

Det förfalskade brevet gratulerar tillverkaren av artillerisystemet Archer. Gratulationerna är riktade till tillverkaren för en order de skulle fått från Ukraina. Brevet är författat på regeringens brevpapper och avslutas med försvarsministerns namnteckning. Detta är ett falsarium och ett ytterst allvarligt sådant.

Detta är bara ett i raden av falska påståenden som nyligen dykt upp i syfte att misskreditera Sverige och i detta specifika fall Ukraina. Den förfalskade informationen ska ”bevisa” att vi går Ukrainas ärenden i konflikten.

Denna våg av desinformation som nu sprids är ytterst problematisk för Sverige men också i förlängningen för hela EU.

Nato:s generalsekreterare Jens Stoltenberg besökte riksdagens försvarsutskott den 10 november och talade då om Rysslands omfattande statsfinansierade informationspropaganda. Han tog då upp exempel som den omfattande desinformation Ryssland och Putin styr från Moskva. Tv och alla andra medier, riktade mot både sina egna medborgare, de gamla Sovjetstaterna men också mot andra länder – däribland Sverige.

Vidare så har det de senaste dagarna också kommit rapporter från Nato att välgrundade misstankar finns att det har skett eller sker försök till att underblåsa främlingsfientlighet i Europa.

Detta i syfte att stärka olika främlingsfientliga grupper. Försök till att underblåsa dessa strömningar ska ha skett av utländska aktörer. Janis Sarts, chef för Natos strategiska kommunikationscentrum, Stratcom sa nyligen att ”Vi ser specifika samband i en rad länder som pekar mot att någon försöker påverka”.

Men likaväl som vi måste ha fungerande psykologiskt försvar och metoder för att agera mot desinformation måste vi ha effektiva medel för att agera mot cyberhot.

Cyberangrepp kan leda till mycket omfattande följder för samhället.

Till skillnad från konventionella angrepp kan det vara utomordentligt svårt att identifiera vem som står bakom ett cyberangrepp, eller spridningen av desinformation.

Viktiga samhällsfunktioner som elförsörjning, betalningar och trafiksystem är alla beroende av fungerande, datorstyrda, uppkopplade, tekniska system. De flesta operatörer gör stora ansträngningar att skydda sina system mot intrång eller sabotage, men som många exempel visar – till exempel hac­kerattackerna mot estniska statliga system 2007 och svenska myndigheter under hösten 2012 – krävs det avsevärda resurser, en kontinuerlig anpassning och en stark samordning mellan alla inblandade aktörer för att skydda dessa system.

Hot om cyberangrepp kan dessutom utnyttjas i utpressningssyfte – inte bara mot företag och organisationer utan även mot regeringar.

Samhället måste därför ha en god förmåga att såväl möta direkta angrepp som att avskräcka en eventuell angripare.

För att kunna agera mot desinformation och utveckla ett fungerade psykologiskt försvar behöver Sverige snabbt komma i gång med ett nära samarbete med Natos strategiska kommunikationscentrum i Riga. Men vi måste också ta ett helhetsgrepp mot cyberhot och attacker.

I dag finns sex myndigheter i Sverige som har ett av regeringen utsett ansvar för informationssäkerheten i samhället. Dessa sex myndigheter samarbetar i dessa frågor – men ingen har ansvaret för metodutveckling på området. Den samverkansansvariga myndigheten är i dag Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

I praktiken betyder det att ett antal olika myndigheter arbetar på varsin front med måttlig samordning. Det duger inte.

Vi behöver göra som många länder redan gjort och skapa ett organ som är ytterst ansvarigt för detta viktiga arbete.

Mikael Oscarsson

riksdagsledamot (KD) och försvarspolitisk talesperson