I sitt genmäle medger Östhammars styrande duo Jacob Spangenberg (C) och Margareta Widén-Berggren (S) att Östhammars omfattande VA-problem som jag pekar på i min debattartikel har varit kända i tio år, och att ”den bästa vägen framåt visade sig vara fördjupad samverkan med andra kommuner”(…), och att det nya kommunala bolaget man bildat lett till ”en rejäl kompentensförstärkning”.

Vad är detta annat än byråkratiskt snömos?

Spangenberg har varit Kommunstyrelsens ordförande i Östhammar i tolv långa år. Det nuvarande styret har suttit i snart nio år. Under alla år vid makten har de alltså varit medvetna om VA-problemen. Den påstådda kompetenshöjningen och engagemanget till trots är VA-frågan efter dessa tio förlorade år än mer akut och fortfarande tillväxthämmande. Samverkan eller inte samverkan är ointressant – det centrala är resultatet. Ett reningsverk måste planeras, byggas och finansieras. Och det finns i dagsläget ingen plan och det finns inga pengar.

Vad gäller prioriteringarna, så är VA-frågorna, jämte skolan och omsorgen, en kommuns kärnuppgifter (till skillnad från t ex elbilar och solceller). Det ansvaret kan Spangenberg och Widén-Berggren inte komma undan.

Men inte desto mindre förefaller de helt luftlandsatta. De konstaterar att ekonomin är den stora utmaningen vad gäller VA, och att det sammanfaller med åtskilliga ”välfärdsinvesteringar” inom skola och äldreboenden. Det är lätt att få intrycket av att duon över åren spenderat skattebetalarnas pengar som en tonåring sin månadspeng, utan någon som helst tanke på långsiktiga behov och långsiktiga planer. Även skolinvesteringar och behovet av äldreboenden – annan kärnverksamhet - har de rimligen kunnat förutse och planera för de senaste nio åren. Eller lever man helt ur hand i mun i kommunhuset?

I artikeln antyder författarna att kommunen ”nu” ska få en ”strategisk plan” för stärkt vattenförsörjning och avloppshantering. Någon sådan har vi ännu inte sett – men vi ser fram emot att ta del av den. Först då den finns i jordelivet kan vi ta ställning till om det är något vi kan samarbeta kring.

Slutligen ett par ord om kommunalskatten. Spangenberg och Widén-Berggren vet självklart liksom jag att kommunen dras med underskott. Att de inte planerar att höja skatten gläder, men frågan återstår hur de tänker finansiera underskottet. Att tro att man kan spara genom att dra ned på underhållet av kommunens fastighetsbestånd borde om inte annat den panikartade nedläggningen av simhallen i Östhammar ha fått dem att förstå.

Spangenberg och Widén-Berggrens artikel andas att jag, liksom Östhammarsborna i övrigt, borde vara nöjda. Nej, jag är inte nöjd. Östhammar förtjänar bättre än tio år av långbänk, en backlog av enorma investeringsbehov och en tom kassa. Östhammar kan bättre än det här.

Jag undrar ärligen om de verkligen är nöjda själva.