I dag har inte alla barn möjlighet att delta i skolans undervisning på grund av att den kostar pengar. Det innebär en diskriminering av en grupp barn. Men det medför också andra, mer dramatiska konsekvenser än att barnet till exempel inte lär sig åka skridskor eller kan ta del av ett visst studiebesök.

Barn i dessa situationer berättar om känslan av att sticka ut, av att känna sig utanför och att bli mobbad på grund av att de lever i en familj med sämre ekonomiska förutsättningar än de flesta. För en del av barnen är den ekonomiska situationen inte det enda problem de behöver hantera, utan en konsekvens av helt andra saker som sjukskrivning, kognitiva svårigheter eller psykiska besvär hos en förälder.

Det är oroande att det finns åsikter om att ekonomisk utsatthet inte är särskilt allvarligt i Sverige i dag. Även om vi inte kan jämföra med länder där barn svälter eller måste jobba i stället för att gå i skolan, så kan trots allt en uppväxt i en ekonomiskt utsatt familj innebära allvarliga konsekvenser för barn. Framförallt om det är under en lång period, men även om det gäller under korta perioder i livet.

I rapporten ”Hellre rik och frisk – om familjebakgrund och barns hälsa”, som tagits fram inom ramen för SNS forskningsprogram ”Investeringar i likvärdiga livschanser” (2014) framkommer att familjebakgrunden är starkt kopplad till faktorer som arbete, lön och hälsa.

Det är väldigt linjära samband. Till exempel har barn i familjer med låg inkomst 40 procents högre risk för sjukhusinskrivningar, tre gånger så stor risk för att bli inskrivna på sjukhus på grund av psykisk ohälsa, högre risk för utskrivning av ADHD-läkemedel och mer än dubbelt så stor risk att dö under barndomen.

Psykisk ohälsa har visserligen ökat för alla grupper i samhället – men klyftan har också blivit större mellan de med sämst och bäst ekonomi. Den psykiska ohälsan har i sin tur starka kopplingar till skolresultat, till exempel möjlighet att uppnå gymnasiekompetens. Efter skoltiden är psykisk ohälsa kopplad till behov av ekonomiskt bistånd.

Det finns alltså stora samhällsekonomiska vinster förenade med att satsa på att förebygga och lindra konsekvenser av barns psykiska ohälsa, och vi vet att ohälsan är starkt förknippad med ekonomisk utsatthet.

I artikel 2 i FN:s konvention om barnets rättigheter står bland annat att ”varje barn ska försäkras rättigheterna i konventionen, oavsett barnets, eller dess föräldrars eller vårdnadshavares … etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.”

Förutom de i dag lagstadgade diskrimineringsgrunderna tar alltså barnkonventionen upp ännu en – om ekonomiska förutsättningar. Och från och med 1 mars 2018 är förslaget att barnkonventionen också ska vara svensk lag. Det är alltså rimligt att vi redan nu betraktar ekonomiska förutsättningar som en diskrimineringsgrund.

Nu, i anslutning till skolstarten, skickar därför Barnombudsmannen i Uppsala ut ett dokument till rektorer och förskolechefer i Uppsala, med en beskrivning av en rad problemområden för de ekonomiskt utsatta barnen i förskolan och skolan, och förslag på lösningar som kan förhindra diskriminering.

Åtgärderna kan gärna inkluderas i en likabehandlingsplan. De riskområden vi har tagit upp är till exempel matsäck till utflykter, utrustning till friluftsdagar eller andra aktiviteter, klassfoto, insamlingar till lärargåvor och klassresa.

I skollagen står att utbildningen ska vara avgiftsfri. Det finns undantag som kan göras för enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna – men om dessa obetydliga belopp uppkommer flera gånger kan det strida mot lagen.

Viktigast är ju andemeningen med lagen – att inget barn ska vara förhindrad att delta i en aktivitet i eller i anslutning till skolan på grund av bristande ekonomiska förutsättningar. Utgångspunkten i all planering och hantering av aktiviteter eller beslut ska alltså vara att skolan är avgiftsfri. Planering av eventuella utflykter, resor eller aktiviteter ska utgå från och ta hänsyn till detta.

När det gäller skolresor och liknande aktiviteter får det ”i enstaka fall under ett läsår förekomma kostnader som ersätts av vårdnadshavare på frivillig väg.” Observera formuleringen ”på frivillig väg”. Det innebär alltså att om föräldrarna inte vill/kan bidra med kostnaden ska eleven ha rätt till aktiviteten ändå.

Många förskolor och skolor har redan i dag goda rutiner för detta, och det är också sådana tips som vi har sammanställt och skickat ut. Om du som läser detta har fler goda exempel tar vi gärna del av dem för att kunna sprida vidare.

Vi ser positivt på att utbildningsförvaltningen i Uppsala kommun nu arbetar med att ta fram en policy för Uppsalas förskolor och skolor (där det förstås blir frivilligt för de fristående att delta) om hur en avgiftsfri skola kan se ut, och hoppas att det ska leda till att färre barn blir tvungna att ”vara sjuka” just när det är en friluftsdag, eller oroas över hur de ska berätta för sina föräldrar om att skolan efterfrågar en avgift till ett studiebesök.

Det finns många politiska utmaningar med att arbeta för att minska ekonomisk utsatthet. Något som är enklare är att åtminstone minska några av de negativa effekterna av utsattheten i relation till förskola och skola.

Lisa Skiöld
Verksamhetschef på föreningen Barnombudsmannen i Uppsala