Den 13 januari fattade sjukhusstyrelsen beslut om budget för 2020 samt om ytterligare sparåtgärder för sjukhuset. Vänsterpartiet argumenterar emot dessa åtgärder i en debattartikel i UNT 25 januari. Åtgärderna är dock nödvändiga för att få en ekonomi som är i balans och håller på lång sikt, och därför i längden även för att säkra verksamhetens kvalitet
Redan under våren 2019 hade Akademiska en prognos på 375 miljoner minus. Därför fattades beslut om en treårig plan för att få bort underskottet, och om att man behövde begränsa personalkostnaderna. Besluten hann dock inte få tillräcklig effekt, och underskottet växte under året och landade på minus 543 miljoner för Akademiska. Samtidigt har inte kostnadsökningarna bidragit till någon ökning av hur mycket vård som ges, produktiviteten har istället minskat.
För att nå det resultat som avsetts tog därför sjukhusledningen fram förslag på ytterligare åtgärder för att minska sina kostnader. Övergripande innebär det att varje verksamhetsområde strikt måste hålla sig inom sin budget för personalkostnad, och att antalet årsarbetare ska minska 2020 jämfört med 2019. Detta för att kostnaderna här har ökat år efter år, trots att Akademiska redan gått med underskott. Antalet medarbetare ska inte minskas i bristyrken, och minskningen ska uppnås primärt genom att naturliga avgångar inte återbesätts. Besluten innebär också att köpt vård inte ska öka, att sjukhusets resekostnader ska halveras, att utnyttjandet av operationssalar ska öka samt att veckomöten ska hållas för att följa upp utvecklingen.
Dessa åtgärder motsatte sig Vänsterpartiet i sjukhusstyrelsen. De menar att Akademiska är underfinansierat, och att sjukhusstyrelsen borde meddelat att man inte klarar sitt uppdrag med de medel man fått. De lyfter istället fram statliga välfärdspengar och skattehöjning som alternativ.
Problemet är att detta inte räcker, eller håller i längden. Vänsterpartiet skriver själva att de fem miljarder som regeringen avsåg tillföra endast skulle täcka omkring en tiondel av underskottet med de pengar som skulle gå till Region Uppsala. Det säger sig självt att deras tio miljarder inte heller räckt, om de nu fått igenom tio i riksdagen. Vänsterpartiets skattehöjning på 30 öre blir också otillräcklig. Grundproblemet är en ökningstakt på kostnaderna som inte är hållbar.
När nettokostnadsutvecklingen ökar snabbare än intäkterna så löser inte skattehöjningar problemet, snarare fördröjer det bara de åtgärder som ändå måste genomföras. Intäkterna är i grunden baserade på skatt. En skattehöjning kan höja ramen, men intäkterna kommer därifrån fortfarande bara att öka i samma takt som den övriga ekonomin i vårt län. Om kostnaderna får öka fortare så kommer skattehöjningen att ätas upp, det skulle den även göra vid en betydligt högre skattehöjning än den Vänsterpartiet föreslagit.
Det är därför vi genomför sparåtgärderna, för att få kontroll på kostnadsutvecklingen. De kommer behöva följas upp noga och kompletteras, men det är ett nödvändigt steg mot en ekonomi i balans. En budget måste kunna sättas och hållas. Minskningen av personalkostnader ska inte heller beröra bristområden, som till exempel specialistsjuksköterskor.
Vi står inför en kraftig utmaning. Tuffa åtgärder kommer att krävas nu, liksom ett ständigt förbättringsarbete för att resurserna vi har används så effektivt som möjligt, men det är nödvändigt att balansera kostnader mot intäkter för att kunna säkra en stabil tillgång till vård även i framtiden. Akademiska har otroligt drivna medarbetare som gör ett fantastiskt jobb varje dag, och därför kommer vi att klara att ta oss ur det här underskottet och säkra en god sjukvård nu och framåt.