Det är bra och viktigt att kulturministerns och regeringens nya handlingsplan för bild och form slår fast att områdets största utmaning är konstnärernas villkor och breddar tillämpningen av utställningsavtalet. Men flera strukturella problem kvarstår. Ett av dem är att de flesta offentligt finansierade museer och konsthallar inte ersätter oss konstnärer för vår arbetstid, en situation som saknar motstycke i övriga arbetslivet. Men detta kan lätt rättas till.
Under årets World Art Day satte Alice Bah Kuhnke själv ord på vad många av oss bild- och formkonstnärer upplever. Vi berättade om en erkänd konstnär som redovisat sina verkliga kostnader i samband med en utställning.
Hen ställde ut på ett länsmuseum, som erhåller statligt stöd, och fick 4 000 kr för den arbetstid som uppgick till 480 timmar totalt.
”Man kan ju inte ens skratta. Det är så genant”, sade kulturministern. ”Det här visar i grunden vilken konstsyn som är dominerande i vårt samhälle. Det här exemplet ska jag alltid ha med mig. Vi måste skapa bättre förutsättningar för att kunna vara konstnär.”
Alice Bah Kuhnke ansåg då att konstnärer ska få betalt för sin arbetstid vid offentligt finansierade utställningar och var beredd att avsätta statliga medel för att utställningsavtalet (MU-avtalet) ska tillämpas fullt ut av offentliga arrangörer.
De här beskeden var så betydelsefulla, ja, faktiskt grundläggande för att Sverige ska upprätthålla en vital konstscen med förutsättningar att bidra till vårt nationella kulturpolitiska mål om att ”samhällets utveckling ska präglas av kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet”.
För det kan väl inte vara så att kulturpolitiken förväntar sig att konstnärerna själva ska finansiera en väsentlig del av arrangörernas offentliga uppdrag att erbjuda invånare och besökare kvalitativ samtidskonst?
Och hur ska mångfaldsmålet nås om bara konstnärer som har försörjning genom andra har råd att ställa ut?
Vi blev därför bestörta både när regeringens höstbudget kom utan en enda ny krona för att finansiera utställningsavtalet och när regeringen förra veckan lanserade handlingsplanen för bild och form.
Planen löser inte situationen att konstnärer får acceptera att arbeta utan ersättning åt det offentliga. Statsminister Stefan Löfven har flera gånger slagit fast att ”lönedumpning inte hör hemma i Sverige”. Det finns tre enkla saker som regeringen kan göra för att sätta stopp för den lönedumpning som drabbar konstnärer:
1. Skriv in i årets regleringsbrev till myndigheter och riktlinjebeslut till museistiftelser att alla arrangörer som erhåller statliga medel ska tillämpa MU-avtalet och ersätta konstnärerna för deras arbetstid samt rapportera hur mycket de har betalat konstnärerna.
2. Ge en referensgrupp i uppdrag att räkna fram hur stor anslagsökning som behövs för att alla konstnärer som ställer ut på offentligt finansierade museer och konsthallar även ska få betalt för sin arbetstid. Planera för en vårbudget och en höstbudget 2017 som tillför och öronmärker anslag för att konstnärerna ska få ersättning för sin arbetstid.
3. Förhandla om MU-avtalet med oss så att även konstnärer garanteras skäliga ersättningar när vi arbetar åt det offentliga.
Alla riksdagspartier utom två svarade i våras "ja" på enkätfrågan om konstnärer ska få betalt för den arbetstid de lägger ned på offentligt finansierade utställningar. Regeringen har ett blocköverskridande stöd för att lösa den genanta situationen att konstnärer inte får ersättning för sitt jobb. Våra tre förslag skapar förutsättningar för konstnärlig frihet och hög kvalitet, något som även gagnar besökarna, arrangörerna och samhället i stort. Över tio miljoner besök görs på konsthallar, gallerier och museer som har konst i sina samlingar. På fem år – mellan 2010 och 2014 – har andelen av befolkningen som gjort minst ett besök på konstutställningar ökat med 19 procent; nästan hälften av befolkningen umgås årligen med konstnärliga uttryck som speglar och utmanar vår samtid.
MU-avtalet ökar tydligheten för inblandade parter och fokus kan läggas på den konstnärliga processen i stället för att hantera dåliga eller uteblivna avtal och ekonomisk stress.
MU-barometern 2015 visar dessutom hur avtalet minskar lönegapet mellan manliga och kvinnliga konstnärer drastiskt. Kommer Alice Bah Kuhnke och regeringen att skapa de strukturella förändringar som behövs för att konstnärer ska få skäliga utställningsvillkor?
Katarina Jönsson Norling
konstnär, riksordförande Konstnärernas Riksorganisation
Sanna Svedestedt Carboo
konsthantverkare, talesperson Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare