Sveriges Domstolar befinner sig i ett mycket svårt ekonomiskt läge och samtliga domstolar har fått besparingskrav som ska genomföras redan i år. Även Uppsala tingsrätt måste genomföra budgetneddragningar som kommer att få stora konsekvenser för verksamheten.
Detta samtidigt som tingsrätten redan är hårt belastad av långa förhandlingar, ökad inströmning av mål och många stora mål med frihetsberövade personer. Baserat på detta borde vi egentligen ha fått ett budgettillskott på flera miljoner.
Några fakta som belyser detta: Uppsala tingsrätt fick under 2018 in drygt 8 200 mål. Nästan 3 500 av dessa var brottmål. Jämfört med 2016 har brottmålen ökat med nästan 20 procent. Förhandlingstiden ökar också. Under första kvartalet 2019 har förhandlingstiden ökat med 33 procent jämfört med samma tid förra året.
Andelen mycket stora och långa brottmål har ökat. Att en förhandling håller på i tio dagar eller mer är i dag inte alls ovanligt. Allt detta utan att tingsrätten tillförts några extra resurser.
Förutom att hantera grova brottmål omfattar verksamheten också ett stort antal brottmål som rör lindrigare brott och s.k. vardagsbrottslighet. Tingsrätten avgör dessutom varje år ett stort antal tvistemål, inklusive familjemål, och många domstolsärenden som t.ex. kan röra frågan om att besluta om huruvida en person som inte kan klara sig själv ska ha en god man eller inte.
En allt större del av tingsrättens budget går till att upprätthålla säkerheten. Uppsala tingsrätt har i år infört fast säkerhetskontroll och dagligen passerar hundratals personer in genom denna. Säkerheten är viktig. Problem uppstår dock när kostnaderna för säkerheten påverkar utrymmet för övrig verksamhet.
Jag ser med stor oro på den utveckling som nu sker när det gäller de ekonomiska förutsättningarna för tingsrätten att kunna bedriva en effektiv och rättssäker verksamhet av hög kvalitet. Under de senaste åren har olika samhällsförändringar gett domstolarna nya förutsättningar och nya utmaningar. Den grova organiserade brottsligheten och gängskjutningarna har ökat. Brottmålen blir mer omfattande och rättegångarna blir allt längre.
Politikerna i riksdagen skärper straffskalorna och som en konsekvens av detta blir fler personer häktade.
Vi har aldrig haft så många långa brottmål med häktade personer som det senaste halvåret. Dessa mål medför, fullt berättigade, krav på att vi ska avgöra dem inom vissa tidsfrister.
Vi måste alltså lägga en stor del av våra begränsade resurser på att avgöra dessa mål och samtidigt får vi då lägga andra mål åt sidan. Detta medför att andra mål, t.ex. brottmål som rör mindre allvarliga brott, familjemål, t.ex. mål om vårdnad och umgänge med barn, och mål som rör krav på betalning kommer att läggas i hyllorna och får vänta orimligt länge på att bli avgjorda.
Detta kommer självklart att få stora negativa konsekvenser för de parter som är inblandade i dessa mål. Inte minst gäller detta för brottmålen där brottsoffer kommer tvingas att vänta på att bli kallade till rättegångar och få sina skadeståndskrav rättsligt prövade.
Ett exempel på ett mål som kommer att få vänta är det åtal som tingsrätten fick in för drygt en månad sedan och som rör saker som ska ha hänt i Knutby. En lång väntan på en rättegång leder till stort mänskligt lidande för de inblandade parterna, det gäller i såväl brottmål som tvistemål. Bevisläget försämras givetvis för varje dag extra som det dröjer innan ett vittne får komma till tingsrätten och berätta om vad man iakttagit.
Bevisning är många gånger en färskvara och det finns många exempel på att bevisläget avsevärt försämrats när lång tid förflutit från det att ett brott inträffat tills rättsprocessen avslutats. En försenad rättegång medför i princip alltid en risk för att det slutliga avgörandet är av sämre kvalitet än vad som hade behövt vara fallet om målet avgjorts tidigare.
Det svåra budgetläget innebär alltså att det inte finns tillräckligt med personella resurser för att kunna bedriva en verksamhet som innebär att medborgarna får de efterfrågade avgörandena inom en rimlig tid. Våra medarbetare gör sitt yttersta för att vi ska kunna hålla verksamheten på en rimlig nivå.
Som chef och ytterst ansvarig för verksamheten är jag allvarligt oroad för hur länge vi kan göra det. Det tär på medarbetarna att jobba hårt för att få alla delgivna till ett mål och sedan få lov att ställa in hela förhandlingen för att våra resurser måste omfördelas till andra rättegångar som tränger sig före. Dessutom medför detta självklart ett onödigt stresspåslag för dem som kallats och inrättat sig efter att få komma till tingsrätten och lägga fram sin berättelse.
Ett område där Sveriges domstolar har påbörjat ett utvecklingsarbete är digitaliseringen. Det är angeläget både för vår interna verksamhet och för medborgarna att domstolarna använder sig av modern digital teknik. Detta arbete kommer nu att stanna av då det inte finns pengar till en fortsatt utveckling.
Riksdagen har gjort stora satsningar på polisen och nu senast även på åklagarmyndigheten. Satsningar som rimligen ska leda till ett ökat inflöde av brottmål till tingsrätterna. Några ökade satsningar på tingsrätterna har dock inte skett.
Om inte domstolarna tillförs ytterligare medel kommer vi att bli tvungna att ytterligare minska på vår personalstyrka, ställa in allt fler förhandlingar och helt fokusera vår verksamhet på de mål där vi har lagstadgade tidsfrister att förhålla oss till. Parterna i övriga mål kommer då att få vänta mycket länge på att få sin sak prövad.