Andreas Celan, styrelseledamot MUF Uppsala län, argumenterar i UNT Debatt (14/6) för stramare migrationspolitik och förbättrad integrationspolitik. Den senare handlar enligt Celan om ”tre primära saker: jobb, språk och att ställa krav”. Integration och språk är givetvis viktigt.

Som forskare vill jag dock ge ett språkvetenskapligt perspektiv på ”språkkrav”, ett återkommande tema i debatten, som enligt min mening är problematiskt. Det rymmer en föreställning om att invandrare måste tvingas till språkinlärning, och alltså inte själva inser att det är viktigt. Forskning visar dock att SFI-deltagares egna uppfattningar är samma som den offentliga debattens (Rydell, 2018), dvs. det är viktigt att snabbt lära sig svenska och komma in i samhället, vilket är deras eget ansvar, samtidigt som de uttrycker att det kan vara svårt.

Det bekräftar annan forskning och många lärares erfarenhet: De flesta är väl medvetna om språkets betydelse för integration och vill inget hellre än att lära sig svenska snabbt för att komma vidare i utbildning eller arbete.

Krav-retoriken är också problematisk eftersom ansvaret för integration och språkinlärning inte enbart kan läggas på den enskilda individen, då det är en ömsesidig process som inkluderar någon som tar emot och välkomnar, någon att tala svenska med, någon som anställer etc.

Däremot finns det inte några belägg för att språkkrav skulle främja språkinlärning. Att lära sig ett nytt språk i vuxen ålder är ofta en stor utmaning, som påverkas av många olika faktorer, där flera ligger utanför individens kontroll. Även om det naturligtvis inte är omöjligt att lära sig ett nytt språk som vuxen tar det som regel längre tid.

En utbredd missuppfattning är att det skulle gå att lära sig svenska snabbt bara man anstränger sig, men det är en komplex process som måste få ta tid. Den som är van vid att studera och lära sig nya språk har ofta en fördel, men kan även märka att det plötsligt blivit svårare med åren. För den som tvingats fly kan också trauman försvåra inlärningen. Det kan inga språkkrav i världen ändra på.

Minst lika viktiga är möjligheterna att använda språket tillsammans med andra, något som ibland begränsas, t.ex. av bostadssegregationen. Tillgång till välorganiserad språkundervisning av god kvalitet är en annan viktig faktor, vilket inte alltid är fallet.

Givetvis finns det SFI-undervisning som fungerar utmärkt, men rapporterna om motsatsen har tyvärr duggat tätt och missförhållanden hos vissa utbildningsanordnare avslöjats. En växande andel SFI-lärare saknar också behörighet (37 procent under läsåret 16/17 enligt Skolverket).

Därtill är SFI underfinansierat i förhållande till andra utbildningsformer trots det mycket komplexa utbildningsuppdraget, nämligen att erbjuda vuxna med vitt skilda bakgrunder individanpassad språkundervisning. Skolinspektionens kvalitetsgranskning från 2018 visar också på brister, bl.a. när det gäller individanpassning, som givetvis är svår att få till med knappa resurser.

En uppriktig strävan mot förbättrad integration kräver att debatten lyfter från krav på enskilda individer och vidgas till att omfatta verkliga förutsättningar för språkinlärning: hur vi skapar goda möjligheter till integration och tillgång till välfungerande undervisning. Ett första steg vore en insikt hos beslutsfattare och andra om vilken komplex process språkinlärning faktiskt är, och respekt för vilken utmaning det kan innebära att komma till ett nytt land och lära sig ett nytt språk i vuxen ålder.