Fler än femtio procent av befolkningen i Sverige engagerar sig ideellt på sin fritid. Engagemanget finns inom alla delar av samhället, ungdomsidrotten pensionärsföreningarna, bostadsrättsföreningarna eller, som i mitt fall, inom ett politiskt parti.
För att människor uthålligt ska vilja engagera sig vid sidan av arbete och familj är det oerhört viktigt att det interna arbetet i en förening sker på ett schysst sätt.
En stor nyhet i medierna för en dryg vecka sedan, som förvånade de flesta lokala medlemmarna, var att Liberalerna i Uppsala kommun och län, nominerade Birgitta Ohlsson till partiledare.
Jag har mycket stor respekt för och tilltro till Birgitta Ohlsson, både som person och politiker. Det här handlar inte om vem som ska leda Liberalerna, utan om formerna för det demokratiska umgänget inom lokalavdelningarna i ett parti som har liberalismen som ideologi och därför till skydd för individen kan förväntas lägga extra vikt vid demokratiska spelregler och formerna för beslutsfattande.
Uppsalaliberalernas beslut att nominera Birgitta Ohlsson har påverkat svensk politik på riksnivå. Tyvärr har några av kommunföreningens ledamöter i beslutsprocessen medvetet vidtagit åtgärder för att dölja att frågan om att nominera till partiledare överhuvudtaget skulle tas upp till diskussion, än mindre till beslut.
Styrelsen i Uppsala kommunförening hade med kort varsel kallats till ett extra styrelsemöte en söndagskväll. När det kallas till ett extra möte är det brukligt i föreningssammanhang att orsaken till varför ett extra möte måste hållas tydligt anges i kallelsen. Den kallelse som nådde mig som ledamot av kommunföreningens styrelse innehöll ingen sådan uppgift. I stället var det en vanlig föredragningslista med sedvanliga styrelseärenden.
Tillsammans med kallelsen skickades även ett brev från riksorganisationen med information om att kommunföreningen före den 23 augusti 2017 kunde nominera ledamöter till partistyrelsen. Det fanns ingen anledning för mig att tro att frågan om nominering till partiledare skulle komma upp på detta extra möte. Själv var jag dessutom utomlands och hade inte möjlighet att närvara.
Efter mötet ringer en person upp mig och berättar vad som har beslutats. Jag får frågan om jag vill reservera mig mot beslutet. Enligt normala föreningsrättsliga principer deltar endast de som är närvarande på ett möte i besluten. Den som inte är på plats kan inte heller reservera sig, vilket jag påpekade.
På länsförbundets extra styrelsemöte följande kväll, som med mindre än 24 timmars varsel beslutat att ta upp frågan om nominering av partiledare, uppges i mejl till ledamöterna att bland annat jag fått frågan om jag ville reservera sig mot nomineringsbeslutet. Eftersom jag inte velat reservera mig skulle beslutet i Uppsala kommunförening ses som enhälligt och just enigheten blev i sin tur ett argument för länsförbundet att nominera Birgitta Ohlsson. Sannolikt har detta med en ”enig” styrelse och kommunicerats även till henne.
Jag kollade föredragningslistan efteråt och ja, där stod det ”nomineringar till presidium”.
Men sättet som frågan har behandlats på är inte i enlighet med vad som är brukligt i föreningssammanhang. Ärendet borde ha hetat nominering till partiledare, det borde givetvis först ha behandlats i arbetsutskottet, det borde överhuvudtaget inte ha tagits upp på ett hastigt inkallat extra styrelsemöte och styrelsens medlemmar borde fått tid att överväga en så viktig fråga!
Stöd från två länsförbund ger en partiledarkandidat ett bra utgångsläge. Men beslutet i Uppsala kommunförening och länsförbund att nominera Birgitta Ohlsson har ju tyvärr kuppats igenom, det finns inget annat bättre ord.
Jag har nu varit politiskt aktiv i Uppsala kommun mer än femton år. Erfarenheten har lärt mig att ju viktigare fråga, desto mer angeläget att man håller sig till regelboken. I ett politiskt parti finns olika åsikter och falanger. Desto viktigare då att alla försöker ta hänsyn till varandra. De som förlorar omröstningen i en fråga kan ändå stödja resultatet om bara beslutsprocessen har skötts korrekt.
De som väljer att inte följa grundläggande spelregler och i stället korrumperar en beslutsprocess kan måhända vinna kortsiktiga segrar. Men långsiktigt skadar det medlemmars förtroende för verksamheten.
Nu kan någon vilja invända att lite intriger hör väl ändå politiken till. Visst kan det vara så, men att i en så viktig fråga som nominering av partiledare är det olämpligt att på det sätt som skett överrumpla styrelseledamöter och medlemmar.
Eva Edwardsson, ledamot (L) av kommunföreningen