Det har funnits betydande problem på svensk bostadsmarknad under lång tid, men de senaste åren har problemen satts i blixtbelysning. Bostadsbrist i ett stort antal av Sveriges kommuner skapar svårigheter att ordna boende för asylsökande och nyanlända. Låg rörlighet på bostadsmarknaden gör det svårt för människor att flytta till jobb eller studier.

Prisuppgången till följd av för lågt utbud och låga räntor riskerar att utlösa prisfall, driva ner konsumtionen och upp arbetslösheten, precis som i Danmark.

På lång sikt riskerar den nuvarande bostadspolitiken leda till ett djupt delat samhälle.

Artikelbild

Niklas Wykman

Problemen har varit uppenbara under lång tid, men reformerna har inte varit tillräckligt omfattande. Alliansregeringen inledde ett betydande reformarbete för att förbättra tillgången på bostäder, men reformerna kom alltför sent, och när Sverige fick en ny regering 2014 avtog reformarbetet nästan helt. I högkonjunkturens spår har bostadsbyggandet ökat snabbt de senaste åren, men vi är fortfarande långt från de nivåer Boverket bedömer kommer att krävas för att råda bot på bostadsbristen.

På den moderata partiledningens uppdrag har en särskild reformgrupp med forskare och politiker arbetat under ett år med att utveckla reformer som stärker Sverige.

En central slutsats är att det behövs ett omfattande reformpaket för bostäder.

Vi föreslår tre konkreta reformer för att öka möjligheten att bygga och som skulle bidra till en bättre fungerande bostadsmarknad:

1. Reformera systemet med översiktsplan och detaljplan efter tysk modell. Efter återföreningen stod Tyskland inför ett stort behov av att bygga nya bostäder. Med ett system för lokal byggplanering som liknade det svenska fanns farhågor att långsam handläggning och ovilja från lokala beslutsfattare att bygga tillräckligt skulle hålla tillbaka byggandet.

En regel om att detaljplan inte krävs för att bygga i redan bebyggda områden infördes därför i det forna Östtyskland.

De mycket positiva erfarenheterna gjorde att regeln infördes i hela Tyskland och anses vara en viktig orsak till att tiden från idé till byggstart är så mycket kortare i Tyskland än i Sverige.

Motsvarande reform behöver göras i Sverige. Det betyder att översiktsplanen får ökad betydelse, medan detaljplanen främst blir viktig i utvecklingen av nya områden.

Detta skulle korta planeringstiden, minska risken för byggföretagen och frigöra planeringskapacitet hos kommunerna, vilket sammantaget skulle leda till fler och snabbare byggstarter.

2. Ge kommunerna makt över fastig­hetsavgiften. Den svenska fastighetsskatten som avskaffades 2008 var statlig, till skillnad från i nästa alla andra länder där skatten är lokal. Det var en av anledningarna till att skatten var så impopulär. År 2008 infördes en lokal fastighetsavgift, men till skillnad från exempelvis kommunalskatten saknar kommunerna möjlighet att styra över skattesats och begränsningsbelopp. Till skillnad från i många andra länder bidrar därför fastighetsbeskattningen bara marginellt till finansieringen av vård, skola och omsorg. Därmed saknar också kommunerna, som har monopol på att planera för nya bostäder, incitament för att öka byggandet.

Vi föreslår därför att kommunerna ges makt att själva styra över hur stor fastighetsavgift kommunens invånare ska betala och att fastighetsavgiften, om kommuninvånarna vill det, därmed kan bli en större del av välfärdens finansiering.

Kommunernas drivkrafter att öka bostadsbeståndet blir också starkare samtidigt som skatten på arbete kan sänkas.

3. Marknadsprissättning för alla nybyggda lägenheter. I dag kan en byggherre ta ut fullt marknadspris för en nybyggd bostadsrätt, men inte för en nybyggd hyresrätt, till följd av bruksvärdessystemet. Föga förvånande väljer därför de flesta byggherrar att bygga bostadsrätter och tillgången på hyresrätter minskar. Detta försvårar för rörligheten, inte minst för yngre personer som flyttar för att ta ett arbete under en begränsad tid. Systemet med presumtionshyror har inte fungerat eftersom det fortfarande kräver förhandling med Hyresgästföreningen och endast innebär ett tillfälligt undantag från bruksvärdessystemet.

Därför föreslår vi att marknadsprissättning införs för nybyggda hyreslägenheter, vilket skulle göra det mer lönsamt att bygga hyresrätter, bostäder som det behövs mer av, särskilt i tillväxtområden.

För nybyggda lägenheter finns det inte några sociala skäl att reglera hyrorna. Sådana skäl förs ibland fram som försvar för bruksvärdessystemet. Nybyggda lägenheter vänder sig med nödvändighet till personer med relativt höga inkomster, på samma sätt som nya bilar, och det finns ingen anledning att subventionera dessa personers boende. OECD och andra bedömare har dessutom visat att dagens reglering, tvärtemot dess syfte, har en omvänd fördelningsprofil där människor med höga inkomster gynnas.

Bostadsmarknaden behöver reformeras i grunden, med tiotals eller kanske hundratals reformer av allt från riksintressen till hyressättning och Boverkets krav.

De reformer som vi presenterat i denna artikel skulle inte lösa alla problem, men vore tydliga förbättringar jämfört med hur bostadsmarknaden fungerar i dag. Därmed skulle de kunna bidra till att fler får möjlighet att flytta för att ta ett jobb, börja vuxenlivet eller få en bättre start på det nya livet i Sverige.

Niklas Wykman, ordförande reformgruppen ochriksdagsledamot (M)